Det första jag kommer att tänka på efter att ha bekantat mig med såväl det lilla rummet som dess innehavare är Jean-Paul Sartres berömda citat ”Helvetet, det är alla andra”.
Det är i medmänniskan vi ser våra egna brister och därför hatar vi henne, fast egentligen oss själva.
Teaterverkets underjordiska lokal är nu inte någon av helvetets alla nivåer men väl vilken fashionabel övre medelklasslägenhet som helst av idag. Inredningen är avskalad och modern. Möblerna monokroma, närmast ogästvänliga och bakom en mörkröd soffa döljer sig ett litet rullbord fyllt med sprit. Alkoholmissbruk är inget man skyltar med.
I taket går avloppsledningarna utanpå varifrån ett omisskännligt skvalpande då och då gör oss påminda om verkligheten utanför. På scenen rinner skiten precis under huden, dold endast av en Armanikostym eller en gammal brudklänning.
I detta rum bor det välbeställda paret Frank (Niklas Jarneheim) och Katarina (Alexandra Alegren). Det är kvällen före jordfästningen av Franks mor men den inbjudne brodern har föredragit fotboll framför samkväm, så för att den uppbragda gästvänligheten inte ska gå till spillo bjuder de in grannarna och småbarnsföräldrarna Tomas (Peter Edling) och Jenna (Ylva Åström).
Riktigt varför vet nog ingen av dem men det sociala spelet måste fullföljas även om det kostar de deltagandes själar.
Trots den förhållandevis unga ensemblen är Demoner både en modig och mogen uppsättning som – i ett träsk av sprit, leda, överhängande död, barnlöshet, krossade drömmar, latent homosexualitet och obesvarad kärlek – lyckas mejsla fram fyra egna och trovärdiga levnadsöden.
Risken med så här mycket svärta är annars att tolkningen tippar över åt det banala för att landa i rent effektsökeri när poängen ska hamras in. Eftersom pjäsen är en förkortad version av originalet saknas ibland viss undertext för att riktigt ge fog åt alla svängningar när lager på lager av den personliga ballasten skalas av, men dock aldrig till den grad att skådespelarnas samspel inte lyckas kräva tillbaka vår odelade uppmärksamhet. Det är en konstig känsla att kunna skratta åt ett slag i magen.
Loading ...
