Sven Elversson (Mattias Redbo) är en svärmorsdröm i vitt. Pastor Edvard Rhånge (Jakob Hultcrantz Hansson) en skräckinjagande otäcking i kappa lika mörk som hans plågande svartsjuka. Vitt och svart fungerar bra för den som vill skapa tydliga motpoler, vare sig det handlar om Luke Skywalker och Darth Wader eller om pjäserna på ett schackbräde.
I Bannlyst är det den svarta spelpjäsen som besitter makten och vars listigaste drag går ut på att bannlysa den vite. Under en Nordpolsexpedition sägs Sven Elversson nämligen ha ätit människokött och en sådan syndare får inte plats i pastorns församling. Men är det verkligen en värre synd att äta redan dött kött än att mörda och lemlästa människor i krig? Det var den fråga Selma Lagerlöf hade som utgångspunkt för romanen Bannlyst, som hon skrev under brinnande första världskrig.
I Berättarladan finns Selma (Anki Larsson) på scenen. Iförd den välbekanta Selmaknuten blir hon visserligen lika tröttsamt och klichéartat tecknad som otaliga sceniska August Strindberg har blivit iförda cylinder och skruvad mustasch. Men här fungerar det ändå märkvärdigt väl att romanen Bannlyst blir till i samma stund som vi ser berättelsen ta form på scenen.
Till stor del ligger fokus på Sigrun (Hanna Kulle), pastor Rhånges unga hustru, som genom berättelsen får lära sig att det finns en kärlek som är fri- och inte förgörande. Lotta Hedman (Nadja Mirmiran) som sierska och norrbottnisk barndomsvän är en frisk fläkt och viktig katalysator.
Alltihop är förstås tecknat med Leif Stinnerboms säkra känsla för allkonstverket, i vilket det är en fröjd att se orden samarbeta med Magnus Stinnerboms mustiga sammansmältning av svensk och österländsk folkmusik, med den burleska masken och dansen liksom med scenografin, vars geometriska former återkommer i kostymens detaljer.
Jag har lite problem med tilltalet som ofta är riktat utåt mot publiken och gör att det ibland klingar tomt mellan rollkaraktärerna, att den riktiga spänningen dem emellan sällan infinner sig.
Men det gör kanske inte så mycket. För i första hand är Bannlyst en berättelse. En berättelse om vitt och svart, om ont och gott och om att det, precis som i Star wars, händer att en vit spelpjäs hamnar på den svarta sidan. Om att det som i början verkar så enkelt – vitt och svart – i själva verket är oerhört komplext. Av den anledningen är Bannlyst en berättelse som vi både vill och bör lyssna till.
LÄNK
Läs Selma Lagerlöfs Bannlyst på nätet
Loading ...
