Svavelstickor med svärtaCamilla Larsson som den fattiga flickan Selma i Flickan med tomtebloss får publiken att hacka tänder, tycker Nummes recensent efter urpremiären.
Recensioner [2010-03-23]

Svavelstickor med svärta

Flickan med tomtebloss av Åsa Lindholm fritt efter HC Andersen
Scen: Stockholms stadsteater
Ort: Stockholm
Regi: Carolina Frände
Scenografi: och kostym: Jenny Kronberg
Ljus: Lina Benneth
Mask: Carina Saxénberg
Medverkande: Camilla Larsson, Rakel Wärmländer, Lotta Östlin Stenshäll
Länk: Stockholms stadsteater


recension/barnteater. Flickan med svavelstickorna måste vara världens sorgligaste saga. Och Nummers Ylva Lagercrantz snyftar inte mindre efter att ha sett Åsa Lindholms modernisering av HC Andersens klassiker från 1846, även om svavelstickorna har förvandlats till sprakande tomtebloss. 

Det är nyårsafton och alla ska vara glada. Det är ju fest. Ett nytt år och nya förhoppningar. Men för lilla Selma är livet allt annat än kul, med en styvpappa som tvingar henne att stå och sälja tomtebloss för 20 spänn styck, i minusgrader och snö.

Egentligen är inte så mycket moderniserat i Åsa Lindholms bearbetning av HC Andersens obevekliga saga om en flicka som fryser och svälter ihjäl. Det enda som har hänt i denna melodram för barn, är att svavelstickor bytts ut till tomtebloss, pappan till en styvpappa och barfotafötter har klätts i tunna sommargympadojor. Kvarstår gör själva sagans essens: omvärldens brist på engagemang i en medmänniskas öde, här i form av de hjärtlösa människor som Selma försöker sälja sina tomtebloss till, och som är en del av socialrealistiska kostym som Lindholm har klätt föreställningen i.


Selma, hjärtskärande gestaltad av Camilla Larsson, fryser så trovärdigt att publiken hackar tänderna och lämnar avtryck i hjärnbalken en lång tid efter föreställningen har slutat, medan Lotta Östlin Stenshäll och Rakel Wärmländer agerar folkmassa med miljoner argument att avfärda Selmas vädjan om att köpa tomtebloss på. För vem har tid att hjälpa en svältande flicka? När man inte har kontanter, utan bara har kontokort i väskan? Finns det över huvud taget fattiga, hemlösa flickor i Sverige 2010? Man ser som bekant bara det man vill se, får regissören Carolina Frände oss att inse genom att ge dagens uteliggare ett ansikte – en flickas. 


När det sista tomteblosset brunnit ut och den oundvikliga slutscenen så kommer är det svårt att hålla ögonen torra, åtminstone som vuxen besökare. Barnen på premiärdagen, gissningsvis runt 10 år, är mer opåverkade som barn i den åldern kan vara av döden. Men något mildras förstås smärtan av att Selma, liksom Hans-Christian i Hans Christian och den lille vännen som också ingår i Grymma sagor på Skärholmsscenen, hämtas upp till himlen av en vacker ängel. Och därmed bryts den tidigare nämnda socialrealism för en stund. Det är nog nödvändigt.

FLER RECENSIONER AV GRYMMA SAGOR
Läs också Nummers recensioner av De röda skorna och Hans Christian och den lille vännen.

Ylva Lagercrantz

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare