För exakt tio år sedan gav sig Sven Wollter ut på en framgångsrik Riksteaterturné genom Sverige med Märk hur vår skugga, ett porträtt av Carl Michael Bellman.
Nu är det dags för ännu en nationalskald att ta gestalt i Wollter och det i kölvattnet av ett 150-årsjubileum: 1860 föddes Gustaf Fröding på Alsters bruk i Värmland, men det är hans sista år i Villa Gröndal på Djurgården som vi får följa i föreställningen En dåres sånger som har turnépremiär i skånska Förslöv 1 mars.
Vilken bild vill ni måla upp av Gustaf Fröding i föreställningen?
– Vi försöker att göra ett porträtt av hans konstnärskap, att få oss att komma ihåg att de dilemman som Fröding levde i är mänskliga dilemman som människor i viss utsatthet, skörhet och blyghet kan drabbas av. Med hjälp av Fröding gör vi några störtdykningar ner i en människas bråddjup. Vi drar upp dramatiska trådar som försöker berätta varför det blev som det blev. Det är ett porträtt av människan Fröding, inte främst den berömde diktaren.
Är det en talpjäs eller finns hans dikter också med i sin helhet?
– Några dikter finns med på lite olika sätt. Man kan säga att vi leker med hans dikter. Och jag tror att kvinnorna i hans omgivning (kokerskan Lotten och vårdarinnan Signe Trotzig, reds anm.) gör det för att göra honom på gott humör, Han mår ju inte så bra på slutet.
Har du någon egen favoritdikt av Fröding?
– I min livslånga läsning av Fröding har det funnits en dikt som har varit mer central än andra eftersom den omfattar hela hans dilemma, hela hans tragedi, och det är Flickan i ögat *, därför att han är så medveten om sin ensamhet och narcissism här (Wollter läser upp nästan hela dikten per telefon)*.
Kanske för att den också i mycket kan vara skådespelarens?
– Ja, men så är det ju faktiskt!
Vad i dig är annars Fröding? Ni har ganska olika bakgrund, men vad sammanför er?
– Du talar med en människa som haft med sig Fröding i hela sitt liv. Min mamma läste Fröding för mig redan som barn istället för att läsa godnattsagor! Men jag gillade också exempelvis Runeberg, därför att jag är en obotlig romantiker!
Är du också en naturlyriker eller är det Frödings dolda politiska budskap i dikterna som attraherar dig?
– Det finns inga dolda politiska budskap i hans diktning. Där det finns är de tydliga och framför allt humanistiska. I pjäsen låter vi honom säga: ”Jag tror på den allmänna rösträtten, arbetarsaken, fredsfrågan, Gud Fader allsmäktig – att han är död. August Strindberg – honom tror jag på, lokomotiven och den fysiska kärleken”. Detta är hans politiska agenda enligt vår tolkning.
Den nya generationen läser troligen inte Fröding som ni 30-talister gjorde. Vad går de miste om?
– Det beklagar jag givetvis eftersom Fröding i allra högst grad är en poet för unga människor. Han blev ju inte särskilt gammal och skrev många av sina bästa dikter som ung.
På vilket sätt tycker du att hans poesi riktar sig mot unga?
– Det är dikter om ångest, kärlekskval, ensamhet, längtan, glädje och sorg. Han pendlar ju så starkt i sin diktning mellan sådana känslor som unga borde känna igen, även om han i Richard Berghs berömda porträtt är en gammal gubbe med skägg!
Du turnerade länge med en pjäs om Bellmans liv, Märk hur vår skugga (2001). Nu är det dags igen och med drygt 40 turnéorter i hela Sverige. Hur ska du orka?
– Jag är inte avskräckt, utan tvärtom! Det var ju tio år sedan som vi åkte runt med Märk hur vår skugga, så nu känner jag att det är helt enkelt dags igen. Sen tycker jag att det är roligt att spela Fröding på mindre platser där en mycket stor del av folket bor och vanligtvis inte har så nära till kulturen.
Är det någon av turnéorterna som du särskilt ser fram emot att komma till i vår?
– Luleå, för där bor min fru!
Men blir det inte ensamt att turnera så mycket? Vad fördriver du alla kvällar på hotellrummen med?
– Böcker och min dator. Och så sitter jag och skriver en del. Dessutom ska jag göra några jobb för mitt radioprogram Wollter i P4.
Och har du något nytt på gång?
– Jag har som vanligt några bollar i luften. Bland annat försöker jag få igenom ett gammalt filmmanus som bygger på Aino Trosells underbara bok På en öde ö i havet.
Här hittar du turnéplanen för En dåres sånger.
* Flickan i ögat (inledningen):
I någon nu förklungen lore
det finns en gammal regel,
att, om en man vid spegeln står
och ser i ögats spegel
sig själv, men annars inget är
att se i ögonringen,
så hålles han av ingen kär
och älskar heller ingen.
Men om en man har värme kvar
att hålla av en kvinna,
skall denna kvinnas bild stå klar
på ögats regnbågshinna.
Det är väl skrock, jag vet ej än,
om jag skall tro på regeln,
men hur det var, jag mindes den
en dag, jag stod vid spegeln.
Loading ...
