Inledningsvis kommer projektet att innefatta fyra teatergrupper; Nandikar och Rangayana från Indien samt Rupantar och Peoples´ Little Theatre/Rahkal från Bangladesh.
– I dessa länder finns det väldigt lite barnteater över huvud taget, berättar Christina Nygren, projektledare på Svensk Teaterunion. Visserligen ges föreställningar med prins/prinsessteater där barn betraktas som små vuxna, men det spelas ingenting som relaterar till deras egen verklighet.
Genom workshops kommer grupperna i Asien att ta del av svenska representanters erfarenhet av hur vi i Sverige exempelvis använder barn- och ungdomsteater i skolorna.
– Målsättningen är att i teaterarbetet kunna hitta ett sätt att öka barn och ungdomars omvärldsbild, självkänsla och kreativitet, säger Christina Nygren.
Stor erfarenhet
Än så länge ligger projektet bara i sin vagga och det är ännu inte klart vilka svenska teaterarbetare som kommer att delta eller exakt hur arbetet kommer att utformas. Representanter från de asiatiska teatergrupperna var dock i Sverige redan hösten 2002 och knöt då en del egna kontakter med företrädare för det svenska teaterlivet.
Christina Nygren själv är teaterforskare med tio års erfarenhet av teaterarbete i Kina, Japan, Indien och Bangladesh.
– Jag har sett väldigt mycket av teaterverksamheten i Asien. De grupper vi inledningsvis har valt till det här projektet är sådana som har visat ett intresse och en sorts kapacitet för att kunna starta den här typen av verksamhet.
Under projektets första år tilldelas varje grupp 450 000 kronor i projektbidrag. På Världsteaterdagen, den 27 mars, håller Svensk Teaterunion ett seminarium om barn- och ungdomsteater med referenser till situationen i Indien och Bangladesh. Då bjuds också på ett gästspel av den bengaliska gruppen Rupantar från Bangladesh.