Den unge ädlingen Sten Ulffot blir medellös, och på sin vandring ut i världen upptäcker han att han inget duger till. Han är en kulturprodukt som inte kan hävda sig i ett samhälle där alla har sina inmutade yrkesnischer, och där en förläst vekling inte klarar av hårt kroppsarbete.
Teater Theatrons Zeljko Santrac har förflyttat stycket till Balkan, och vävt in fragment ur Ivo Andric’ berättelse om hur den osmanske sultanen lät bygga en bro över floden Drina. Flyktingskap och främlingskap i tillvaron, och underkastelse under tvångsarbete, ska vara sammanbindande länkar mellan texterna. Den unge Stens lidande, fint gestaltat av Nils Dernevik med glimt i ögat, kommer mera att handla om språk- och kulturskillnader än om klasskillnader.
Santrac och kompositören Mats Edén låter berättelsen gå i folkmusikton, en väl fungerande mix av svensk och balkansk tonfärg.
Texten spelas omväxlande på svenska och serbiska, det sistnämnda av skådespelare från stadsteatern i serbiska Sombor, vilket fungerar förbluffande bra. Sämre är det med berättelsens dramaturgiska linje, som blir en aning uppstyckad av mängden av musik-, sång- och dansinslag.
Musiken har rytm, scenväxlingarna har det inte. En vit och en svart ängel tjänar som försångare och berättare, medan ensemblen ömsom dansar, sjunger, reciterar och agerar fram skeendet. Inslagen av koreograferade danslekar förmår lyfta fram såväl det patetiskt humoristiska som det våldsamma och grymma.
Även om berättelsen som sagt stundtals blir otydlig, med något diffusa poänger, är föreställningen tack vare musiken mycket stämningsfull, ibland rentav gripande vacker.
Loading ...
