Sverigeturné med JAM: Abstrakt Rap

Tillsammans med DJ Khim (musik) och Robert Leib (bildprojektioner) har han skapat ett sceniskt kosmos där allt från klubbkvällen i Göteborg till en nära väns begravning och en barndomsupplevelse ryms, varje minne återgivet med en glasklar kantskärpa som är närmast filmisk.
   Till dig som är bekant med Johannes poesi vill jag säga: att läsa den är en litterär njutning (Det är bara gudarna som är nya). Att se den gestaltad är en visuell hjärnorgasm: framför ögonen på publiken löser Anyuru upp tid, rum och kropp och sammansmälter dem till en ny enhet som för tankarna till 1700-talets monodramer som ville ”göra publiken till delägare genom att låta den uppleva inte bara huvudrollens öde utan även hans sinnesintryck, som om det vore hans egna/…/”.*
   Men inte alls så pretentiöst, utan alldeles lågmält. Det är inte alla poeter förunnat att äga så mycket fysik.