Diamanter, eller snarare de glasbitar som kan misstas för sådana, utgör navet i Groundswell, den uppsättning som är ett av resultaten av Elverkets samarbete med den sydafrikanska teaterskolan New Africa Theatre Association.
Redan innan ljuset gått upp på scen vilar en spotlight på den skål på soffbordet där diamantdykaren och före detta polisen Johan (Christopher Wagelin) placerat dessa strandfynd. Under pjäsens gång presenteras vi så Sydafrikas historia speglad i diamantens.
Den enkla och realistiskt präglade scenografin skildrar matsalen i det pensionat där Johan, när han inte dyker, arbetar tillsammans med sin vän Thami (Mbulelo Grootboom). Johan planerar en diamantaffär som ska göra dem båda rika och Thami är i desperat behov av pengar för att försörja sin familj som befinner sig hundratals mil därifrån.
Hit kommer så den äldre, välbärgade Smith (Jan Waldekrantz). Mötet dem emellan skapar en effektfull bild av landets klasskillnader. Grootboom reducerar snabbt den tidigare jämställde Thami till en servil uppassare och Johans illasittande mockakavaj och nervösa tystnader kontrasteras mot Waldekrantz Smith, uppfylld av den självsäkerhet som bara ekonomiskt oberoende kan skapa. Smith introduceras till tonerna av Wolfgang Amadeus Mozarts Eine kleine nachtmusik, citerandes T. S. Eliot – en skinande galjonsfigur för kolonialismen.
I honom ser den alkoholiserade och skuldtyngde Johan en person skyldig till Sydafrikas hela smutsiga historia. Johan, som av misstag skjutit ihjäl en ung familjefar i kåkstäderna, är i Wagelins täta gestaltning en bomb redo att när som helst brisera. I den anklagelseakt han drar igång utgörs den verkliga måltavlan av honom själv.
Smith däremot står, trots sin illa dolda rasism, fri från skuld. Han är helt enkelt för reko. Jag hade gärna sett Smiths roll mer tillspetsad och nyanserad. Hans framgång framstår här som nästan löjligt välförtjänt, utan tillstymmelse till spricka i den välpolerade fasaden.
Trots att Groundswell är ett skickligt uppbyggt triangeldrama om manlighet, lögn, offer och bödlar, finns där brister. Att Johan tillåts föra Thamis talan till det sentimentalas gräns känns inte helt trovärdigt, därtill uppfattar jag Thamis karaktär som alltför stolt.
De avgörande avslutande scenerna uppnår heller aldrig den nerv som krävs för att de ska kännas riktigt livshotande.
FAKTA
Föreställningen ges på engelska och är ett samarbete mellan Elverket och New Africa Theatre Association.
Loading ...
