Teaterbåten beskrivs idag som världens första musikal. Handlingen bygger på en bästsäljande roman av Edna Ferber. Hon var till en början inte så förtjust i idén att låta hennes seriösa historia förvandlas till en operett, som på den tiden förknippades med glättighet och ytlig underhållning.
Men när Cape Town Opera gästspelar med en uppsättning av musikalen spar man inte på underhållningskrutet. Malmöpubliken får hela kittet: det blir en tre timmar lång musikalorgie fylld av allt man kan förvänta sig och lite till. En sprudlande föreställning som ger järnet redan från början.
Handlingen kretsar kring några av de människor som bor och verkar på en teaterbåt som åker runt på Mississippifloden och underhåller intresserade där de lägger till. I fokus står spelhajen Gaylord Ravenal och Magnolia, dotter till teaterbåtens ägare Kapten Andy Hawks.
Det jag saknar i den storslagna showen är ett tydliggörande av den underliggande rasismen som då och då visar sitt fula tryne. Bland annat när Julie och hennes trolovande blir utkastade ur delstaten när det visar sig att hennes mor var negress – blandäktenskap tolereras inte. Regissören Janis Honeyman låter tyvärr detta passera nästan obemärkt förbi. När musikalen sattes upp för första gången var det kontroversiellt att blanda svarta och vita artister på scenen. Idag behövs det något mer.
Men artisterna på scenen inte bara dansar så att man tappar hakan utan underhåller även med goda röster och rolltolkningar överlag. Blake Fischers tenor letar sig smidigt upp mot de högre sfärerna och han är utmärkt i rollen som spelhajen Gaylord. Gina Schmukler i rollen som Julie är den som berör mig mest. Xolela Sixabas mäktiga bas mullrar fram i slagdängan Old man river och drar givetvis ner de applådåskor som sig bör.
2007 gjorde Cape Town Opera ett hyllat gästspel på Malmö Opera med uppsättningen av Porgy and Bess. Det är bara att medge att succén har upprepats även denna gång med Teaterbåten.
LÄNK
Cape Town Opera
Loading ...
