Huka er grabbar! Nu har Gruppen ställt in siktet på er. Med Gruppen och herrarna! gör den feministiska teatergruppen en samhällskritisk genomgång av manligheten och mansrollen som inte lämnar minsta pungveck osynat.
Nina Haber, Elin Söderquist och Bianca Kronlöf, som utgör Gruppen, har med sina tidigare tematiska granskningar av Fedra, skuld, skam och onda kvinnor osäkrat de svenska scenerna. De har synts på gator, klubbar och allehanda mindre spellokaler. Nu kliver de upp på Stora teaterns stora scen i Göteborg inför en fullsatt, jublande premiärsalong.
Greppet är igenkännbart för de som sett Gruppen tidigare. De har researchat målmedvetet och brett. Vetenskapliga rön – inom sociologi, biologi, psykologi, ekonomi, medicin – litteratur, skvaller, film, musik, dagsdebatt och allmänna påståenden är den mylla som föreställningen har vuxit ur.
Men omfånget blir den här gången också problemet. Ivern att omfatta ALLT, gör föreställningen för lång och ibland odynamisk. Även om Gruppen har ett suveränt sätt att leverera statistik och fakta – tänk vad kroppen kan tillföra! – blir det onödiga bekräftelsesträckor mellan stunderna av expansiv gestaltning.
Inramningen lockar till flott men sparsmakad show – som Gruppen frossar i med fräck energi. Med håret i hårda, upprättstående fallostofsar, blåmålade läppar, flexibla kostymer (signerade Karin Martinsson och Ida Wadenrud) som i ett nafs förvandlar jacka och byxor till brottardräkt, rör sig trion vigt och koreograferat.
Tilltalet är suveränt. Replikerna går i smatterfart, med hög precision både i solotrick och talkörer. Nina Habers filosofiska utläggning om varat och intet eller gemensamma verscitat ur Iliaden, det är mångkunniga proffs som jobbar här. Med effektiv pausering sätter Gruppen fingret på avslöjande punkter.
De betar sig genom mannens uppväxt och miljöer, rädslor och kvaliteter, klättrar i hierarkierna och stryker ensamheten ömt. Lägger upphittade fakta på scengolvet och förtydligar sin egen inställning. Det är samhällsteater som oroar och roar, humorn är Gruppens blankaste vapen och de svingar det elegant. Sätter de en sax i materialet kan de nå ännu längre.
* Läs Nummers recension av Gruppens föreställning Men det skulle ni aldrig våga.
Loading ...
