Elfriede Jelinek. Kvinnan på folkets sida som nu är uppburen till Parnassen i och med Nobelpriset i litteratur. Som en del av Nummers novembertema, kulturelit, bad vi Anna Novovic skriva om arbetet med en Jelinekpjäs ur ett regiperspektiv.
Novovic om Jelinek
Det kan låta perverst, men när alla andra små flickor satt och kollade på Disney-klubben låg jag med ficklampan under täcket och läste Elfriede Jelineks roman Pianolärarinnan. Porträttet av Erika Kohut, kvinnan som spanar i bögparker och tänder på smutsiga strumpor var frånstötande, gripande och komiskt på samma gång. Jag upptäckte till min fasa att jag identifierade mig med Erika och hennes längtan efter närhet och förståelse. Jag läste att Jelinek sagt att romanen bygger på egna erfarenheter. I min fantasi var jag och Elfriede bästisar.
Några år senare: sitter och gör ingenting när en teater ringer och frågar om jag känner till en viss fru Jelinek. Hennes pjäs Raststätte oder Sie machens alle skickas till mig. Jag läser och håller på att kissa på mig av skratt samtidigt som jag letar efter något att döva den plötsliga huvudvärken med. Så kul. Så sjukt. Så genialt. Jag tackar ja till jobbet.
Jag, scenografen och två (det behövdes, tro mig) dramaturger rullar upp ärmarna:
• Vem är Elfriede
• Österrike då och nu (inte mycket har hänt visar det sig)
• Nazism, alpinism, chauvinism
• Översättaren som jobbar som ett svin skriker att jag ser ut som en såpopera-stjärna. Jag väljer att ta det som en komplimang
• Manliga filosofer, tyska bilar, swingers-klubbar
• Liberalism, EU, plastbrickor
• Jag gör research på en porraffär och blir antastad av gubbe i rock
• Österrikisk schlager, natur, kultur
• Läsa pjäs, läsa pjäs
• Överallt foton av denna mystiska skepnad med rockabilly-frisyr och rött läppstift.
• Motorvägar, hemligheter, ketchup och senap
När vi till sist sitter vid det stora mahognybordet och ska läsa känner jag mig glad. Tänk att alla dessa människor har samlats här för Elfriedes skull!
Det fnissas och rodnas här och där. Det kan man ju förstå, det handlar trots allt om vuxna människor som utklädda till djur knullar på en rastplats. En del ser förbryllade ut, andra verkar lätt illamående.
Den första repetitionsdagen tänker jag att dom ska få veta sanningen om Jelinek med detsamma, ingen mening att smyga med saker och ting.
Vi tittar på Pianolärinnan. Två går mitt i filmen utan att säga hej. Jag hade kopierat en text där hon skriver om sitt minst sagt komplicerade förhållande till skådespelare och skådespelarkonsten. Som (citat) ”But now to our collaborators: How can we remove these dirty marks, these actors, from the theatre, so that they won’t pour themselves from their zip-lock packages all over us? I mean: That they won’t overwhelm us with their fluids!”
En river sönder pappret och lämnar demonstrativt rummet. Det kanske inte var så himla pedagogiskt att lägga ut med det, men hennes tankar är ju så intressanta! Ja, så där höll det på.
Jelinek är svår att spela, det ska man inte sticka under stol med. Det kräver att skådespelaren ska kunna analysera den massiva texten och samtidigt vara kapabel att kasta sig ut i De Stora Uttrycken. Man kan inte mumla Jelinek.
Premiär. Jag har gått ner 100 kilo och min hjärna består av pulvermos. Jag sitter och stirrar på detta monster av en föreställning.
Recensionerna? De flesta verkar tycka att det är jobbigt i största
allmänhet. Oklart, irriterande och allmänt meningslöst. Några tyckte
att det var lite kul.
Folk frågar ibland om det blev som jag hade tänkt mig. Vad ska jag säga? Teater är lika med process, så det kan ju skita sig både en och femtio gånger utan att det anses vara konstigt. Så på frågan svarar jag: under omständigheterna, ja. Det var en pärs av guds nåde, men jag är evigt lycklig över att ha haft möjligheten att arbeta med en pjäs av Elfriede Jelinek.
Den sjunde oktober var en glädjens dag. Hon får ära och en massa pengar!
Min dröm natten mellan 7 oktober och 8 oktober:
Jag står på en äng, det är tidig morgon, daggen hänger tung. Ur dimman kommer årets Nobelpristagare iklädd en enkel särk-liknande klänning, hennes hår är utsläppt. Hon ler mot mig. Hon ger mig en drink. Vi skålar och vandrar i tystnad mot soluppgången.
Loading ...
