”Känns det bra?” Tre figurer i milt flerfärgad och taktil teaterkostym – Anna Dolata har kärleksfullt svept skumgummisvällande, pälsfluffiga, fjäderkittliga, velourmjuka former kring skådespelarnas kroppar – går runt och frågar var och en i publiken: ”Känns det bra för dig?”
Högstadiepubliken skruvar sig och svarar, börjar så småningom returnera frågan med ett fniss. Kontakten är skapad, och kan börja utmanas. Barn- och ungdomsteaterscenen Ung scen/öst är på klassrumsturné i Östergötlands skolor med en innerlig, rolig och påträngande föreställning om sex.
Hur pratar man med ungdomar om sex utan att prata om sex? Alltså hur uttalar man allt det där som finns runt omkring och inuti som kanske inte går att sätta ord på men som också är sex? Känslor, rädslor, impulser, drömmar, associationer. Sexigt – på riktigt är en fiffig lösning av Paula McManus: en uppsättning som i sin egen utformning liksom illustrerar själva ämnet.
Den är nämligen helt improviserad. Det finns några möjliga inslag och förutsättningar (musik, lekar, hjälpmedel som exempelvis en överraskande smurffigur gömd i en ficka). Det finns en idé om vad som ska hända när vi befinner oss tillsammans i det här rummet, men hur kommer det att gå, kommer vi att mötas, kommer det att kännas bra? Sexigt – på riktigt kan säkert bli mycket olika vid olika tillfällen – lika roligt, misslyckat, härligt, pinsamt, fantastiskt som det första sexet kan vara.
En juckar mot en krukväxt, en annan slickar på en pall. Sofia Landström, Ellen Norlund och Martin Waerme är en modig och energisk trio. De spelar upp den första trevande kyssen. De utmanar varandra i rapbattle för och emot sex, med publiken som hejaklack. De skickar runt en vaginaformad grytlapp att klappa på, sjunger en sång som styva bröstvårtor, och en om mjuka magar.
Det finns som sagt en del förutbestämda inslag även om det inte finns något manus. Pjäsen leks fram genom att Landström, Norlund och Waerme utmanar varandra och publiken, som får hjälpa till med idéer och uppslag som inlemmas i improvisationen. Ämnet problematiseras inte på något konkret sätt, men här finns en normkritiskt öppen utgångspunkt, och ett budskap om tolerans, respekt och lekfullhet. Det hela blir till situationer, tablåer, sketcher, sångnummer som på ett lättsamt och roligt sätt vill påminna om att våga, att fråga, att mötas. ”Känns det bra för dig?”
Det är som om de tre skådespelarna försöker ta på sig alla genans och pinsamhet som kan samlas i ett högstadieklassrum och härbärgera dem en stund, en timme för att vara exakt, så att publiken ska kunna bli lite modigare. Så ja, det känns bra för mig.
Loading ...
