Det gäller att relatera titeln till kontexten, är budskapet när upphovsmännen reder ut begreppen och drar nutida paralleller till det livsöde som deras 1700-talshtriller Porslinsnegrer kretsar kring.
Han hette egentligen Couschi, men kom att kallas Badin – spjuvern – vid det svenska hovet. Dit fördes han från Västindien som ”gåva” till drottning Ulrika Lovisa 1757. Med åren anammade Badin hovkulturen till fullo och vid sin död 1822 var han etablerad inom adeln. Ett märkligt öde, som i dagarna iscensätts av regissören Dennis Sandin. Han håller med om att Badins historia kan kallas bisarr, men menar att den kan appliceras på vår samtid.
– Slavhandel existerar fortfarande, men under andra former än på 1700-talet, konstaterar Sandin när Nummer ringer upp. Det handlar framförallt om ekonomiska transaktioner och inflytande mellan människor. Man finns i relation till vad man kan köpa och bekräftar sin makt genom att köpa.
Sandin ser Porslinsnegrer som en modern pjäs med 1700-talet som kuliss, där ras, kön och makt är centrala teman. Konkret kan exotiseringen av Badin likställas med dagens objektifiering av kvinnor och fattigdomsromantik, menar han.
Duon Dennis Sandin och Dennis Magnusson gör sin sjätte produktion ihop. Senast låg de bakom 7:3 Återbesöket på Uppsala stadsteater.
Det som intresserar Dennis Sandin och hans manusförfattande namne Magnusson med Badin är hans hemliga vänskapsrelation med kung Gustav III. Och hur relationerna i hovet ställs på sin spets när kungen dör.
Pjäsen utspelar sig under de 20 dagar då kungen ligger för döden, och maktbalansen på slottet sätts i gungning.
– Vi skildrar hur man förhåller sig till den existentiella situationen att vara meningslös eller ha en position utan betydelse, säger Dennis Sandin. Därav titeln.
Dramat är uppbyggt som en spionthriller, fortsätter han. Dramatikern Dennis Magnusson har inspirerats av John Le Carrés tidiga romaner. När kungen ligger för döden blir frågan vem som egentligen har initiativet och makten. Och även om manusförfattaren inte har uttalat det, så betraktar han som regissör det dramaturgiska upplägget som brechtianskt:
– Ja, för mig är pjäsen inspirerad av Brecht. Varje scen är en liten modell av den stora modellen.
Dennis Magnusson är alltså mannen bakom manuset och dess titel. Ordet ”porslinsnegrer” anspelar på de statyetter som förekom i svenska hem i mitten av förra seklet, men främst är det en generell beskrivning av att sakna makt och definieras av andra, menar han.
Magnusson är förvånad över att titeln och pjäsens affisch har föranlett en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen. Han slår fast att titeln syftar på känslan av att vara som en porslinsfigur i ett rum; att stå där och inte ha något att säga till om. Någon medveten idé om att provocera ligger alltså inte till grund för titeln – som veckan innan premiär fick en annons för uppsättningen anmäld till Diskrimineringsombudsmannen.
– Alternativet ”porslinsfigurer” hade inte fungerat, säger Dennis Magnusson. Ordet porslinsnegrer används i pluralis och symboliserar ett utanförskap och ett sätt på vilket någon blir sedd utifrån.
Magnusson menar att begreppet inte ska tolkas snävt. Det inkluderar alla grupper som blir sedda utifrån och som blir definierade utifrån vad de anses representera, sammanfattar Magnusson. Det kan lika gärna gälla kvinnor eller homosexuella.
– När man har sett pjäsen så fattar man att det är detta den handlar om.
TIDIGARE I NUMMER
Annons för Porslinsnegrer anmäld
Recension av 7:3 Återbesöket
Länk till Månteatern
Loading ...
