För den som inte känner till Nordanå kan jag berätta att det är en vidsträckt och grön yta, en kulturell samlingsplats som ligger alldeles vid älvens sida. Här finns lekpark, svandamm, museum, värdshus, hembygdsområde, kyrka med kyrkstad och alldeles i närheten ligger Västerbottensteaterns lokaler.
Ikväll har publiken bänkat sig för sommarteater, i en rund och ganska liten arenateater som står mitt ute i parkgräset, en bit från värdshuset och den lilla diversehandeln. Några färgglada gycklare har innan föreställningen tjoat och tjimmat i den stämningsfulla omgivningen, och tillsammans med en medeltida dansensemble slagit an en historisk ton. Program har sålts, värmande filtar delats ut och vita skärmmössor mot solen likaså. En och annan i publiken misstänker nog ändå att det kan börja regna trots solens envisa kvällssken.
Picknick med gyckel
Så får vi då ta del av Västerbottensteaterns uppsättning av Molières klassiker Tartuffe, i regi av Hans Lindgren. Skådespelarna står mitt på det rutiga trägolvet, i mycket vackra, tidstrogna kostymer. Så gott som hela publiken har bara har ett par meter fram till aktörerna och närvaron gör det hela ytterst gemytligt. Det är en traditionell och träffsäker uppsättning. Jag får många favoriter: Claes Åström i en lismande och slingrande huvudroll, Göran Hanssons som den naivt blinde Orgon, Susanne Hellströms intrigerande tjänstekvinna och Stephan Karlséns kloke Cléante. Då och då kommer gycklarna in på scen och illustrerar eller parodierar tidigare eller kommande händelser. Scenografin är i det närmaste obefintlig, men rollfigurerna slukar alla ”tomrum” av egen kraft. Hjälp får de också av de tre olika entréerna, som ger en varierad rumsbild.
I pausen erbjuds picknick-korg med vin, för den som är intresserad. Många nappar på detta och slår sig ned i gräset. Några gycklare återkommer och framträder bland publiken. Hela dagen innehåller för övrigt kringarrangemang som bland annat inkluderar guidade turer på området. Sammanfattningsvis för jag en mycket angenäm kväll till protokollet.
Små saker om livet
En vecka senare, på midsommardagen, letar jag mig uppströms från Nordanå. Nedanför kyrkan, inte långt från kyrkstaden Bonnstan, ligger Kyrkholmen. Där finns ett fik som erbjuder fikaplats vid bord och stolar ute på gräset, under stora gul-lila parasoll som det står ”Löfbergs lila” på. En bit bort ligger ett litet lyhört uthus med toalettfaciliteter, men man kan också se en och annan, av främst manligt kön, som springer runt knuten och ut i buskagen.
Mitt på holmen ligger logen, där det skall spelas ytterligare en sommarteater-variant. Några som på programflyern kallar sig Maskeradligan har premiär på Livets småsaker, efter en roman av Paul Guimard. Jag har ingen aning om vad som komma skall och styr förväntansfullt och förutsättningslöst stegen i riktning mot spellokalen.
Onödig filt
Det är insläpp tre minuter i, och skådespelarna tar emot oss redan i porten. Snabbt infinner sig en hemtam och mysig stämning i den ganska lilla logen. Jag räknar till ungefär trettiofem sittplatser. Min för alla eventualiteter medhavda filt blir onödig eftersom det är varmt och behagligt i lokalen. Föreställningen framförs av sex personer, På scenen möter vi skådespelaren Leif Johansson, clownen Viktoria Dalborg och mimaren och dansaren Nina Åkerlund. Bakom dem, på en platå upp mot taket, befinner sig musikerna: Olof Oscarson (tramporgel), Oskar Wedman (valthorn) samt regissören Stina Oscarson (kontrabas).
Stark sommarteater
Livets småsaker är en fascinerande, existentiell historia om en ung man som i sin bil kör raka vägen mot sin död. Hans liv passerar revy inför dödsögonblicket och han erinrar sig mer eller mindre viktiga händelser och personer ur sitt liv. Det är en skräckhistoria och samtidigt en hyllning till livet. Pjäsen inbjuder till symbolanalyser och det finns mycket att hämta för den som vill överföra tankarna till sitt eget liv.
Leif Johansson har huvudrollen och förmedlar både självsäkerhet och desperation. Nina Åkerlund, som imponerar med sin utstrålning och sin exakta mim, ger tillsammans med Viktoria Dalborg ytterligare dimension och infallsvinklar till själva berättelsen. Inte direkt någon lättsam underhållning efter midsommarsillen, men en tänkvärd och egensinnig pjäs likväl.
Skellefteå satsar alltså åter på sommarteater i år. Det är ett trevligt och tacksamt koncept för denna hemvändarstad, och ett bra tips på hur man kan förgylla en sommarkväll med en dos kultur, utan att behöva lämna naturen och den friska luften därhän.
Loading ...
