Teater 23: Världen bakom väggen

Marias föräldrar ska skiljas. Som så ofta vill de skydda sin dotter och ingen av dem har mod att avslöja hur det ligger till. De pratar när de tror hon sover, men hon hör deras bråk genom väggen. Så långt är det en vanlig historia.
   Det ovanliga är grannen Thomas, pricksäkert gestaltad av Rafael Pettersson med rufsigt hår och röd sammetsmorgonrock. Han bor ovanpå, bland blinkande neonljus, spelar synt och äter skorpor. En enstöring som föräldrarna kallar sjuk men som Maria (Emelie Strandberg) tar sin tillflykt till. Det är han som berättar att allting bara är teater. I Hansson Sjöbergs scenografi skapar de lutande väggarna en instängdhetskänsla och Thomas lyfter bort en bit för att visa att det bara är rekvisita, att inget är på riktigt.
   Världen mot väggen tar därmed inte bara upp en skilsmässoproblematik som många barn och föräldrar kan känna igen sig i, utan skapar en extra dimension genom att låta Maria färdas mellan fiktion och verklighet. Om tanken att de egentligen bara spelar roller endast pågår i grannen Thomas fantasi – det får vi aldrig veta. Pjäsen väcker därför säkert många frågor hos den unga publiken att fundera på.