Teater Bhopa: Design & terrorism

Man kan helt enkelt inte leta djupare betydelser i en så utpräglat postmodern föreställning som Design och terrorism. Det är som, för att låna en Ibsensk metafor, att leta efter en kärna i en lök.
   Bhopas collage, eller allkonstverk om man så vill, är nämligen en föreställning där den mycket sköra, röda tråden stavas existentiell ångest. Vi vantrivs ju som bekant i kulturen. Den gör oss till veritabla tryckkokare, trots de slicka miljöerna och den materiella välfärden, vilket gestaltas utmärkt i en av Pär Luttropps monologer. Och liksom hos inspiratören Matthew Barney, eller varför inte David Lynch, är således förvirringen, myrorna i huvudet, en estetisk kvalitet i sig.
   Det är upp till betraktaren att bestämma och utforska sambanden mellan de till synes lösryckta scenerna. Om man nu inte bara lutar sig tillbaka och nöjer sig med ett gäng rasande vackra tablåer. Men visst. Kanske kan Design och terrorism betraktas som ett misslyckande, de båda begreppens eventuella koppling till varandra lyser med sin frånvaro. Men i så fall är det ett intelligent, fantasieggande och mycket visuellt sådant. Dessutom är det roligt att återse Fredrik Egerstrand på Bhopa.