Teater Bhopa: Det stora samlaget

Teater Bhopa har som mål att göra världens bästa teater. Det är en kaxig och bra inställning som ensemblen flera gånger visat sig kunna leva upp till. Exempelvis med Palme dör innan paus som regisserades av Olof Lindqvist med Pär Luttropp och Johan Holmberg i ensemblen.

När samma trio jobbar ihop igen, denna gång med Det stora samlaget, känns det alltså väldigt spännande. Att pjäsen är ett inlägg i genusdebatten minskar inte intresset.
      Under hela föreställningen är Holmberg och Luttropp iklädda hudfärgade kroppsstrumpor. På bröstet och i skrevet har de kardborre-tejp där de fäster det kön som för tillfället passar bäst. Peruker, som ser ut som om de vore saxade ur en serietidning, gör varje kostym komplett. När duon sedan turas om att stå i scenens talarstol och argumentera för olika åsikter om kön och jämställdhet ger de löstagbara könsattributen karaktär till varje roll. Jag får en känsla av att kostymen verkligen hjälper skådespelarna.
   Förutom agitation från bland andra livmodersfeministen, ninjafeministen, poeten, som bara vill hylla kvinnan, och grabben, som undrar vad som egentligen är problemet, innehåller Det stora samlaget berättelsen om Elsa, en kvinna som helt tappat greppet om sig själv och bara blivit en ˜mamma˜, en överskruvad figur som passar i scenrummet eftersom det, precis som perukerna, påminner om en serietidning: konstnären Jan Eneroth har målat väggarna med sina popkonst-inspirerade figurer.
    Lindqvist, Luttropp och Holmberg har själva samlat ihop textmaterial till föreställningen och trojkan ska ha all respekt för att resultatet har blivit både underhållande bidrar till den jämställdhetsdebatt man kan ha på spårvagnen hem. Men utan Karin Dahlströms otroligt häftiga kostym och scenografi, hade pjäsen inte hållit ihop. Hon sätter publiken på helspänn redan från början. Så den stora applåden går slutligen till ensemblens enda kvinna, Karin.

Anna Werner