Teater Bhopa om teaterförbundets missnöje

När de fria teatrarna i Sverige fick höjda statsanslag för ett par år sedan var det mot löfte att de skulle ordna riktiga löneavtal och pensioner för sina anställda. I samband med detta tog Teaterförbundet fram ett nytt kollektivavtal. Det nya avtalet började gälla från 1 januari förra året. Varken Teater Bhopa och Teater Trixter skrev under. Nu riktar Teaterförbundet kritik mot de båda fria grupperna, och uppmanar staten att dra in deras anslag.
   – Det är märkligt att kritiken kommer just nu. Sedan ett år tillbaka betalar vi löner som ligger något över avtalsnivå, säger Johan Holmberg på Teater Bhopa.
   Enligt Holmberg har lönen för medarbetare på Teater Bhopa under det senaste året varit 15 179 kronor, 179 kronor över kollektivavtalets minimirekommendation. Pension för 2003 har betalats ut retroaktivt.
   Om ni uppfyller de här kraven, varför har ni då valt att inte skriva under kollektivavtalet?
   – En av anledningarna är att vi har en likalönsprincip på Bhopa. Alla har lika mycket i lön, oavsett om man är ljudtekniker eller regissör. Den principen skulle vi inte kunna ha kvar om vi anslöt oss till kollektivavtalet, säger Johan Holmberg.

ÄVen Trixter i blåsväder
Även Teater Trixter tillämpar likalönsprincipen, och gör sedan en kortare tid tillbaka avtalsenliga pensionsinbetalningar. Men det finns fler anledningar till varför man ändå väljer att inte ansluta sig till Teaterförbundets kollektivavtal.
   – Som fri grupp kämpar vi ständigt med gränsdragningen mellan att lägga pengarna på att göra föreställningar med så hög kvalitet som möjligt, och att förbättra de anställdas villkor. Vår ambition har alltid varit att förbättra de anställdas villkor. Men ibland har löner och pensioner ändå inte prioriterats, till förmån för våra produktioner, säger Johan Holmberg.
Och han menar att Teaterförbundets kritik är för onyanserad.
   – Det låter som att vi är feta direktörer som inte betalar våra anställda. Men de anställda är ju vi själva. Man kan nyansera bilden ytterligare genom att säga att under förra året jobbade vi inte en enda dag utan att ha betalt. Det är annars vanligt hos fria grupper att man går på a-kassa i perioder. Man kan också fråga sig hur mycket bidrag vi hade fått om vi inte hade valt att lägga så mycket resurser på våra föreställningar? säger Johan Holmberg.