Teater Brunnsgatan Fyra: Huset

För här handlar det inte bara om flummiga rum som känns som äpplen, utan om en mer saklig poesi om kropp och själ gestaltad med både repliker (Hilda Lundgren) och mim (Christian Hillborg).
   Här fungerar huset som en metafor för kroppen där Hilda rör sig ömsom hemtamt, ömsom skräckfylllt i ett hem som är både borg och fängelse, trygghet och skräck.
   Det är underfundigt. Och man kan inte annat än smälta för repliker som ”Är livet enbart en bostadsfråga” och ”Jag är en obotlig solist”. Eller när Hilda utbryter i ett filosofiskt resonemang beträffande varför håret från våra hjässor med åren flyttar in i näsan och öronen. It´s absolutely underbart, som jurymedlemmen Kishti Tomita i Idol 2004 skulle säga.