Teater Galeasen: Prinsessdramer

Dessa ger sig uttryck i form av bland andra Snövit (Anna Wallander), Jackie Kennedy och Marilyn Monroe (Monica Stenbeck) samt Sylvia Plath (Ingela Olsson) som i egenskap av kollektiva kvinnoikoner präglar oss alla, medvetet eller omedvetet.
   Föreställningen i regi av Rickard Günther är underhållande på ett sätt som påminner om Kristina Lugns galghumor, men kanske också stundom för intellektualiserande – och därmed distanserande – för att riktigt bita tag i publikens innersta rädsla.
   Men, som sagt, humorn blir den överbryggande faktorn som slätar över detta faktum. För vem vill inte höra Ingela Olsson i fotsid blondinperuk à la Törnrosa utbrista: ”Min existens är sömn, därför är livet min logiska gräns. Men kanske är min existens också bara väntan på att bli kysst. Någon sorts prins, hitåt!/…/”.
   Den politiska och feministiska aspekten får man alltså på köpet. Och därtill tre fantastiska skådespelerskors rolltolkningar i en pjäs där det underliggande allvaret är inbäddat i en fluffig gräddbakelse som skulle få vem som helst i Viktväktarna att konvertera.