Teater Giljotin: 4:48 Psychosis

Den bulgariske regissören Iliya Bekirov har tagit hit landsmaninnorna Tatyana Maneva och Juliana Saiska för att leverera Kanes starka självmordsstycke med visuellt välmatchad, fysisk brutalpoesi på originalspråk. Det ibland ganska knaggliga, engelska uttalet laddar stycket med nya konnotationer, som exempelvis medborgerligt utanförskap. Utan att fastna i någon självbiografisk Sarah Kane-psykos landar denna tolkning, lyckligtvis, i en vidare definition av det mänskliga psykets svarta fläckar. Det handlar alltså inte enbart om självmord här. Och trots produktionens internationella prägel tränger dessutom en kritik av den svenska psykvården fram, i form svenskt förpackad psykofarmaka på diabilder.
   Chockartade inslag som en filmad, blodig hjärtoperation och en plötsligt nerdimpande, otäck Marilyn Manson-look-a-like, gör att en annan av Kanes pjästitlar kan få namnge den effekt som orsakas. För jag känner mig faktiskt helt Blasted efter detta.