Teater Giljotin: Vinter

Magert? Ja, Fosses ordlandskap är som alltid kargt som en tundra, men under tjälen döljer sig sprängfyllda ordknoppar. Men visste man inte bättre skulle man tro att de två namnlösa i Vinter, ”Mannen” och ”Kvinnan” som möts och utvecklar en passion, är två alzheimerdrabbade som träffas där i parken, i mörkret, i en outsagd stad, i ett outsagt land: ”(Kvinnan, köttsligt tolkad av Lena Nylén)… Jag känner dig ju inte/Jo/Jo jag känner dig/Jag har ju alltid känt dig/Jag vet det/Jag ser det/Jag förstår/Jag ser/precis hur det är/jag ser väl det/Och du vet ju det du också/Du vet att jag är din kvinna/eller hur/du vet/eller hur/Jag är din kvinna/jag/eller hur…”
   Så underbart allmänmänskligt, musikaliskt – och faktiskt också humoristiskt att vi teaterskribenter bara kan buga och tacka: Fosse lämnar ju all tolkning fri åt oss såväl som övrig publik.   
   Nämnas måste också att Tobias Hjelm, på vars initiativ Vinter också spelas, har köpt sin fribiljett till de stora rollerna på de stora teatrarna med denna föreställning. Förresten, att ingen gör film på Fosses manus? Skulle funka utmärkt.