Teater i paradiset

Flera av de gamla bruksbyggnaderna används idag som utställningslokaler med både permanenta utställningar om brukets historia och tillfälliga konst- och hantverksutställningar. I en av byggnaderna håller man sedan några år på att rekonstruera hjulångaren Eric Nordevall II. På vandrarhemmet, som förr var arbetarbostad för brukets anställda, samsas svenskar, holländare och tyskar. Och så spelas det teater i Forsvik! Sedan 1993 håller Teater Paradiso till i det gamla Träsliperiet varje sommar. På midsommarafton är det premiär på Molières Den Inbillade Sjuke och gruppens grundare Tomas Kronqvist bekräftar att det är bråda dagar inför premiären. Som ”spindeln i nätet” har han ansvar för att projektet varje år ros i land.

Socialt umgänge
Hur fick du idén att börja spela teater här, frågar jag.
– Det var jag och min sambo Eva Edwall som drog i gång projektet, berättar Tomas. Vi hade varit sommarboende i trakten i många år och det började mest som en tanke att det skulle finnas förutsättningar för en teater i den här delen av Skaraborg. Förutom Länsteatern fanns de ju inte så mycket. Men det var efter att jag hade besökt Forsviksdagarna som jag insåg vilka jättestora möjligheter det fanns här. Man såg liksom framför sig att det skulle kunna bli en bra spelplats.

Det här var i början av 90-talet och Tomas tog kontakt med turistchefen som genast var med på noterna. 1993 var det premiär på Teater Paradisos första uppsättning; Fröken Julie. Innan man kom så långt hade mycket arbete lagts ner på att finansiera projektet, marknadsföra föreställningen och ställa i ordning spelplatsen.
Tomas hade tidigare jobbat huvudsakligen som frilansande skådespelare. Erfarenheterna från institutionsteatrarnas arbetssätt hade han med sig när Teater Paradiso startades.
Vilken var din drivkraft undrar jag. Hur såg drömmen ut som du ville förverkliga?
-Drömmen med projektet var att skapa lite frigruppskänsla, säger Tomas.
På en institutionsteater går alla hem efter föreställningen, men här blir det mycket mer socialt umgänge runt omkring föreställningen. Det blir en livsstil att jobba så här. En dröm jag hade när jag startade var också att kombinera föreställningen med café och bar. Jag hade blivit inspirerad när jag var på Theatre du Soleil i Paris och ville försöka skapa något liknande.

Teaterbar
Idag är den drömmen förverkligad. En timme innan föreställningen börjar, serveras kaffe, öl, vin och tilltugg i anslutning till scenen. Någon form av musikunderhållning brukar det också bjudas på. I år kommer skådespelarna dessutom att ha sina loger i baren! Publiken kommer att få se aktörerna sminka sig och göra sig i ordning.
– Tanken med det är att skapa lite teatermagi, säger Tomas. Jag vill också att besökarna ska få tillfälle att prata med skådespelarna både före och efter föreställningen. Vi vill skapa en tillgänglighet, att det ska kännas lätt att komma på våra föreställningar.

För många teaterovana besökare bidrar säkert det inbjudande ”före föreställningen-caféet” till att det känns avspänt och trevligt att gå dit. Föreställningarna har överlag varit välbesökta genom åren. Får du mycket respons från publiken? frågar jag.
– Ja, publiken har gillat det vi har gjort. Jag tycker att jag får mycket feedback hela tiden. Många säger till exempel att det är skönt att slippa åka till Stockholm för att få se professionell teater! Jag tycker att vi är med om att stärka den lokala teateridentiteten genom det vi gör. Vi visar att det inte bara händer saker på teaterfronten i Stockholm. Sen känns det också som att vi är en kompletterande del av all verksamhet i Forsvik, att vi bidrar till att hålla Forsvik levande.

Träsliperi teaterscen
Första året spelade man inte i Träsliperiet utan i en närliggande byggnad, och Tomas ”tände direkt” på den nya lokalen.
– Den var ju inte alls i stånd att kunna användas som spelplats då, berättar han. Golvet var dåligt och det fanns ingen elektricitet indragen. Men jag kunde se möjligheterna.

Gruppen lyckades få ihop pengar till en upprustning och idag är Träsliperiet en fantastisk spellokal. Som åskådare känner man sig omsluten av trä, gammalt och nött och i vackra åldrade nyanser. När Teater Paradiso 1995 spelade Jeppe på berget var symbiosen mellan spelplats och pjäs fullständig. Den fullsatta kväll jag var där kändes spellokalen som en ångande loge. Jeppe hade verkligen hamnat i sin rätta miljö! Tomas vill inte framhålla någon av de tidigare uppsättningarna som mer lyckad, men erkänner att Jeppe på berget sticker ut lite eftersom den togs emot så väl av publiken.
Hur går det till när ni väljer pjäser undrar jag. Anpassar ni valet till den speciella spelplatsen?
– Eftersom det är en sommarteater vill vi att det ska vara lite teaterfest. Klassikerna är ju bra på det sättet att de är teatrala. De finns mycket att hämta hos dem. Moliére som vi spelar i år och har gjort två gånger tidigare, är ju tacksam på grund av det roliga persongalleriet.
Målet är att föreställningarna ska vara tre timmar inklusive Teaterbaren, så när det gäller Moliére måste vi stryka en del. Bearbetningar av texten gör vi tillsammans allteftersom repetitionerna pågår.

Kyrkoherde rekvisitör
Även om Tomas är huvudansvarig för projektet bygger hela idén på att alla hjälps åt. Skådespelarna måste vara beredda att vara med och ordna praktiska saker runt omkring föreställningarna. Forsviksborna har också visat sig villiga att hjälpa till. Det har alltid varit lätt att få hjälp med olika saker säger Tomas; I flera år har till exempel kyrkoherden Holger varit rekvisitaansvarig!
Under sina år som frilansskådespelare skaffade sig Tomas ett stort kontaktnät som han nu använder sig av. Professionella tekniker, scenografer och regissörer har plockats in till de olika uppsättningarna. I år jobbar gruppen av ekonomiska skäl för första gången utan regissör. Istället regisserar Tomas tillsammans med de andra skådespelarna. Men det kommer vi inte göra om fler gånger säger Tomas; Det är ingen bra lösning eftersom det redan är tillräckligt mycket som ska ordnas.
Projektet finansieras med blandade intäkter. Dels har gruppen sponsorer från näringslivet, dels får de bidrag från Länsarbetsnämnden. Uppsättningarna marknadsförs i pressen, i lokal tv och via affischer. Tomas berättar att han har märkt att publiken kommer från ett stort område och inte bara från trakten. Det tyder på att det finns intresse för att gå på teater om det finns möjligheter. Har du inga planer på att omvandla Teater Paradiso till en året runt-grupp, frågar jag därför.
– Jag har tankar på att omvandla oss till en fri grupp som spelar året runt. Jag tror att det skulle finnas underlag för det och att det skulle kunna fungera, men jag är tveksam av andra skäl. Lite av det pigga och fräscha med sommarprojektet tror jag skulle riskera att gå förlorad då. Nu satsar alla allt under tre månader. Sen känns det också vitalt att ensemblen inte är fast utan att den utvidgas och förändras år från år, även om flera skådespelare har medverkat i flera uppsättningar. En fri grupp med fast ensemble skulle kanske tappa lite känslan av att vi börjar om på nytt varje sommar.

I egenskap av publik är det bara att hålla tummarna för att Teater Paradiso, i vilken form det än blir, orkar och får möjlighet att fortsätta sitt arbete. Trots att Tomas, i egenskap av konstnärlig ledare, medger att det känns lite tungt ibland.
– Men efter ett tag brukar processen nästan bli självgående, säger Tomas och
skrattar. När jag väl har fått i gång alla. Och så känner jag ett väldigt stöd från alla runt omkring. Det känns att vi börjar bli ganska inarbetade här i Forsvik nu.