Teater är jättetråkigt, tycker dagens unga. Ändå säger många av oss att vi är intresserade. Men i praktiken existerar i själva verket inte teater bland ungdomars intressen.
Jag tycker om att säga att jag tycker om teater. Jag ljuger inte heller. Men mitt intresse är väldigt passivt, eftersom jag inte ens går på teater. De få pjäser jag har varit på, oftast med skolan, har jag tyckt om. Varför fortsätter jag inte att se fler föreställningar istället för att betala 75 kronor en gång i veckan för att se urusla parodier på urusla tonårsfilmer?
Teater känns nämligen inte riktigt tillgängligt för mig – och många unga kan nog hålla med mig. Det låter dyrt och ungdomar har inte råd. Om det är dyrt, det orkar vi ju kolla upp. Men var och hur?
Teater låter dessutom vuxet och framförallt – tråkigt. Och ibland känns det som om det just är meningen att teater bara ska vara för den äldre publiken. Allt som är till för ungdomarna; biofilmer, konserter, klubbar – det finns ju redan inom räckhåll för oss, i form av affischer, hemskickade inbjudningar och erbjudanden på platser där vi brukar vistas.
Att undra över varför teater inte finns bland ungdomarnas fritidsintressen utan att försöka nå den unga publiken är ju värdelöst. Det bristande intresset kanske inte endast ligger hos oss unga. Vi kanske är villiga att gå på teater om teatern blir åtkomlig för oss? Föreställningen Rocky dök ju upp och majoriteten av teaterstolarna fylldes av unga människor.
Vi ungdomar går på bio eftersom vi känner till ”reglerna” och vet vad vi får. Kalla oss lata, men så fungerar ju vårt samhälle. För att engagera sig i någonting behöver man ofta en knuff framåt, en uppmuntring, en anledning att vilja intressera sig. Vi behöver informeras. Och gärna inte av en halvtråkig äldre dam från en teaterförening för pensionärer som besöker oss i skolan och berättar om hur kul det kan vara med pjäser. Gäsp, gäsp.
Ungdomar kommer inte att börja gå på teater om inte teatern engagerar sig för att också komma till ungdomarna. Men ansvaret ligger inte bara på dem som arrangerar pjäserna, ansvaret vilar också mycket på skolan till exempel. Har man som ung inte fått chansen att testa på teaterkulturen av sina föräldrar, kan skolan bli en ny chans att upptäcka teatern. Sedan kan det vara för sent.
Det är just i skolan ett fåtal av mina vänner har fått sitt intresse för scenkonst. Av egen erfarenhet vet jag att teater är ett intresse som stannar hos många som har fått den uppmuntring som behövs.
Det finns inte så mycket för oss unga att göra idag; vi går på bio, fikar eller driver omkring på stan. Ungdomar har det tråkigt helt enkelt, speciellt dem som är under 18 år och endast har tillträde till caféer som oftast stänger runt nio på kvällen. Och så snart de fyller 18 år så har alla bra krogar helt plötsligt 20-årsgräns.
Det finns alltså plats för teater i en ung människas tillvaro. Men vi måste hjälpas åt och mötas halvvägs för att få det icke-existerande teaterintresset hos unga att börja blomstra.
Loading ...
