Landstingteater. På papperet ser det rätt trist ut: En grupp som servar vårdapparat och kulturinstitutioner med temapjäser och kompetensutveckling. En revy om stress och relationer – pris: 15 000 kr med efterföljande diskussion. En talkshow med ett livs levande kommunalråd som trollar fram pengar – pris: gruppens konstnärliga heder?
Inte alls. Teater Hela Livet är ett nätverk av självständiga konstnärer: yrkesskådespelare, regissörer, scenograf och, ja, även en riktig trollkonstnär.
Vältajmad blå apelsin
Man väljer sina samarbetspartners med omsorg. Att det till en början blev Landstinget i Blekinge berodde, enligt Ulf Fembro, delvis på slumpen.
– Jag hade mer och mer börjat intressera mig för frågor som rör hälsa och människosyn och gick upp till landstinget för att presentera mina idéer. Och jag kom i exakt rätt tid. Man höll just på att dra igång ett folkhälsoprojekt och funderade faktiskt på att anlita någon teater för att hjälpa till i arbetet. Det ledde till att vi fick finansiering till ett par av våra första projekt.
Ett av dessa projekt var en uppsättning av En blå apelsin, Joe Penhalls succépjäs om mental hälsa och medicinsk makt. I Teater Hela Livets version blev den, enligt undertecknad, både bättre och kusligare än Dramatenuppsättningen. Kanske för att Ulf Fembro, som både regisserade och spelade rollen som huvudläkaren, kunde utgå från egna erfarenheter av arbete med sjukhuspersonal.
– En blå apelsin hade aldrig blivit som den blev, så trovärdig, om jag inte fått ta del av hur man tänker inom psykiatrin. Jag hade då jobbat med kompetensutveckling på sjukhusen, mött psykiatriker och patienter.
– Så från vår sida är det ingen konstnärlig eftergift att arbeta ute på fältet, på arbetsplatserna – tvärtom. Det var en av anledningarna till att jag lämnade Folkteatern i Gävle, jag ville få tillfälle att fördjupa mig i olika teaterprojekt, lära mig mer om det som förändrar vårt samhälle, ta in andra människors kunskaper och möta dem med min och teaterns gestaltningsförmåga.
Från Molière till stressrevy
Förutom En blå apelsin har Teater Hela Livet också spelat Molières Den inbillade sjuke, satt upp en stressrevy (god bruksteater i samma anda som Stockholms Stadsteaters vetenskapsteater), spelat sommarteater och gjort en ungdomsfilm om drogproblem. De två senaste åren har man även arbetat med kompetensutveckling för Riksantikvarieämbetet.
– Vi gjorde ett par föreställningar inom ramen för deras projekt ”Agenda Kulturarv”, som gick ut på att få medborgarna att bli mer medvetna om vårt gemensamma kulturarv. Vår uppgift var att visa hur branschen, det vill säga antikvarier och museifolk, bemöter allmänheten.
– Och just detta med kommunikation är ju vi inom teatern experter på. Ibland, när vi gjort en föreställning, har vi fått frågan: ”Men hur kan ni veta hur VI är? Kan ni inte lära ut den kunskapen?” Det är sånt som driver oss vidare: vi håller inte på med teater för dess egen skull utan för att kunna förändra, för att ge avtryck i samhället.
“All you need is Love”
Den närmaste treårsperioden kommer Teater Hela Livet att samarbeta med Blekinge Musikalsällskap, bland annat i musikaluppsättningen Spelman på taket av Joseph Stein. Professionella solister finns i de ledande rollerna och Ulf Fembro står för regin – i övrigt är det i huvudsak ett amatörprojekt med mer än 60 medverkande.
– Jag har länge velat sätta upp den här musikalen. Den är ett bra exempel på vad som kan hända inom familjen i en brytningstid. Fadern förskjuter en av sina döttrar; kärleken får ge vika för konventioner och tradition. Men den visar också att kärleken segrar till slut – jag tror verkligen på John Lennons gamla budskap: ”All You Need Is Love”. Kärlek är hälsa.
– Problemet är att vi människor, trots att vi vet vad som är bra för oss, inte klarar av att göra det som är bra. Det verkar som vi är felkonstruerade: vi vill göra det som är dåligt i stället. Först när kärleken drabbar oss blir det annorlunda. Det blir väldigt tydligt i Spelman på taket.
Astrid Lindgrens värld en förebild
Ett annat mål är att bygga upp en verksamhet kring något stort besöksmål i Blekinge, i likhet med den dramatiska gestaltning som förekommer på Astrid Lindgrens Värld i Småland. Ett tredje mål är att fortsätta med konferens- och kompetensutvecklingsprogrammet och sälja in det till kommunerna i länet.
Men vad blir det då av de tyngre pjäsprojekten, typ En blå apelsin”?
– Där måste vi hittaen annan finansiär inom kulturområdet, kommunerna kanske och Statens kulturråd. Regionens bidrag till dom fria grupperna är på bara en miljon om året. Det räcker ingenstans. Samtidigt finns det signaler om att man vill föra över resurser från Regionteatern Blekinge-Kronoberg till fria projekt, men det vore väldigt olyckligt. Vi är ett komplement till Regionteatern, ingen konkurrent – vi tjänar ingenting på att man rustar ned institutionsteatern.
Loading ...
