Hörspel utan facit

Les Portes de l’Enfer är Jörgen Dahlqvists och Kent Olofssons fjärde samarbete. I höst väntar ytterligare två, A language at war, och Bergmanvariationer, den sistnämnda på Malmö stadsteater. Gemensamt är ett experimentellt utforskande av rum, text, tema, röst, klanger, kroppar och rörliga bilder i realtid. Det är inte musikteater, utan musik och teater. Men hur började det?

Kent Olofsson: Det började med idén att göra hörspel. Men begreppet hörspel har vidgats mer och mer. Hamlet:exit ghost är teater, men också någonting annat. Les Portes de l’Enfer är en konsert fast med skådespelare och textläsning.

Jörgen Dahlqvist: Vi hamnade i en form som ingen hade facit till och ändrar definitionerna under vägen.

Kent: De stränga anteckningarna fick sin form av att det också kom in en bildkonstnär, Peter Jönsson, i processen. Han hade krav på den rumsliga organisationen, i förhållande till de målningar han hängde på väggarna. Så vi placerade ut sopranerna på olika platser i rummet, det blev en slags akustisk arkitektur.

Jörgen: Bildkonstnärer är inte temporala, som både dramatiker och tonsättare är. De tänker spatialt. På Teatr Weimar har vi ibland gjort uppsättningar där skådespelare bara har stått vid notställ och iscensatt texten enbart med röst. Det är inte nödvändigt att en handling som uttalas i texten också motsvaras av en fysisk handling.

Kent: När det gäller Les Portes de l’Enfer tyckte jag att det skulle vara roligt att skriva kammarmusik för enbart digitala instrument. Sedan ville jag lägga till solister på akustiska instrument. Jag försökte bygga en större form, och när jag snubblade över bilder på Auguste Rodins skulpturgrupp så fick jag dramatiken. Jag tänkte att samplade röster skulle kunna fungera som ytterligare instrument…

Jörgen: …och det är skådespelare från Teatr Weimar som gör de rösterna. Sedan bestämde vi oss för att ha liveskådespelare också, två kontrasterande röster, språk och ansikten på var sin sida av rummet.

Les Portes de l’Enfer korsklipper Auguste Rodins liv med de partier ur Dantes Divina Commedia som han valde att avbilda på sin skulpturport. Här finns en parallell mellan Dantes historia om Paolo och Francesca, och Auguste Rodins svek mot Camille Claudel. I alla Dahlqvists och Olofssons verk är döden, speglad i olika myter, närvarande som fond.

Jörgen: Det är vår tradition på Teatr Weimar, att bearbeta myter och klassiska pjäser. Att komprimera, fragmentera, skapa nya betydelser.

Kent: En tydlig överbyggnad, som en myt eller en klassiker, ger en ram inom vilken man kan experimentera. Så tänker man nästan aldrig inom traditionell komposition.

Jörgen: Dessutom är ju detta inte teatermusik i vanlig mening. Musiken är inte illustrativ eller stämningshöjande. Den är inte underordnad scenhändelsen eller replikernas känslospel.

Kent: För oss är inte text och musik två skilda saker utan två aspekter av samma uttryck. Det finns ett förloppstänkande i båda.

Les Portes de l’Enfer spelas i Köpenhamn 29/9 under Integrafestivalen. Arr: Ars Nova och Teatr Weimar. A language at war har premiär på Inter Arts Center i Malmö 10/11. Arr: Ars Nova och Teatr Weimar. Bergmanvariationer har premiär på Malmö stadsteater 18/11. Arr: Teatr Weimar och Malmö stadsteater.