I panelen satt Fredrik Segerfeldt från Timbro, David Eriksson, författande långtradarchaufför och representant för ABF, Samuel Engblom, jurist från TCO, Staffan Mjönes, barnläkare och ordförande i Sundsvalls Teaterförening samt en av pjäsförfattarna, America Vera-Zavala, känd från Attac. Debattledare var kommunpolitikern Kim Ottosson (v).
Fredrik Segerfeldt (Timbro) gick ut hårt med att hävda att motviljan mot utlänningar är en logisk följd av arbetarrörelsens ideologi:
– Facket är en kartell som försöker begränsa konkurrensen och utbudet av arbetskraft genom att stänga gränserna, sa han.
”Det finns ingen anledning till att utländska arbetare
ska ha sämre löner än vi” (David Eriksson, ABF)”
Han ville även ha sänkta ingångslöner och fri invandring, men fick inget gehör. I stället försökte delar av publiken tysta ner honom med högljudda kommentarer.
– Det finns ingen anledning till att utländska arbetare ska ha sämre löner än vi, sa David Eriksson, ABF. Vi har haft kollektivavtal i Sverige sedan 1928 och att ge utländska arbetare sämre betalt är att sätta upp svenska arbetare mot utländska.
America Vera-Zavala, å sin sida, menade att facket skulle kunna gå utanför kollektivavtalens regler för att släppa in ungdomar på den i hennes tycke rasistiska svenska arbetsmarknaden.
Skådespelaren Leif Stålhammer från ensemblen försvarade de svenska kollektivavtalen med emfas. Under repetitionsarbetet hade han kommit fram till att Maciej Zarembas beskrivning av byggfackets agerande i Vaxholm var felaktig. Det var inte Byggnads som inte ville prata med arbetarna, utan arbetsgivaren som hade låst in arbetarna och förbjudit dem att tala med det svenska facket.
Det hela avbröts för en stund av att Staffan Mjönes tog upp situationen för de barn som överges i Östeuropa när deras föräldrar åker utomlands och jobbar.
– I dag vet vi att vi riskerar svåra psykiska skador hos barnen, sa han. Det är inte människovärdigt och tvärs emot FN:s barnkonvention.
Han menade att föräldrar som arbetar utomlands skulle kunna få betalda hemresor och längre semestrar för att vara med sina barn.
En plusjobbande invandrare sammanfattade diskussionen genom att på bruten svenska förklara att: ”Som ni pratar här är bara retorik”. Och det kändes för en stund som att en sanningens röst från den lönedumpade, arbetslösa, svartjobbande svenska verkligheten bröt sig in i samtalet.
Relaterade artiklar
Plakatspöket skrämmer ännu
Debattera om plakatteater
Loading ...
