Teater Scenario: Livets ABC

RECENSION/TEATER. Visst låter det spännande med ett ospelat manus av en stor feministpoet. Men tyvärr bekräftas tesen om att vissa pjäser förblir ospelade av en anledning. Kanske insåg Sonja Åkesson själv att Livets ABC var svårspelad och lät den därför ligga kvar i byrålådan?

Men skam den som ger sig och Teater Scenario ska ha credit för att de försöker sig på denna kakafoni av röster och ordvitsar. I manusets utformning finner man flera likheter med nutida dramatik, inte minst som stycket saknar traditionell handling och karaktärerna pratar poesi i munnen på varann. Och feminist-Sonja känns självklart högaktuell idag. Men tyvärr uteblir den brännande feminism jag hoppats på att få njuta i denna okända Åkessonpjäs, som iscensätts av en dokumenterat kaxig regissör på en uttalat feminisitisk scen. Kajsa Isaksons hetsiga regiidé lyckas nämligen aldrig golva Åkessons idag duktigt daterade textmassa. Istället låter hon den surra runt högljutt i rummet utan att träffa några mål.
Livets ABC utspelar sig på Karolinska sjukhusets psyke under ett par dygn 1970. Fyra (intagna får man förmoda) personer i tidstypiska kläder, av beige manchester, stickat o dyl, diskuterar livet och tidens politik. En av figurerna är Sonja själv (Anna Bäck), som med den minst skräniga spelstilen ändå på ett rätt störande sätt ger röst åt manusets tillblivelse i form av uttalade parenteser och strykningar. De övriga tre är karikatyrtyper som säkert lider av flera saker, men framför allt av yviga åtbörder. Detta spel får mig att ifrågasätta om man egentligen ska ta något i uppsättningen på allvar. Framförallt som jag varken i eller utanför pjäsen kan finna någon uppenbar vits med att parodiera 1970-talets revolutionära drömmar på teatern idag, om nu det var tanken? Har man något viktigt att säga publiken är detta en onödigt krånglig omväg att gå.

Cecilia Djurberg