Teater Terrier: Jag skulle ha ropat för länge sen

Scenen är uppbyggt som en container där två män, två kvinnor och en baby är gömda. Alla har sin historia, sin bakgrund och sin bild av framtiden. De är egentligen ett gäng helt vanliga människor, olika men med en sak gemensam. De vill bort från det hemska och starta ett nytt liv.
   Vi får möta studentskan (Susanne Karlsson) som med en matsäck bestående av en Coca Cola och en chokladbit drömmer om att komma till en storstad. Den andra kvinnan (Monica Wilderoth) har lämnat sitt land för att ge sin dotter en bättre framtid. Mannen med för korta byxor och som vill alla väl, pricksäkert spelad av Anders Carlsson, försöker se positivt på situationen och gör tappra försök att skoja bort att de befinner sig i fara. Han har sålt allt i sitt hemland för att ha råd med en biljett till…ja, till vad? I packningen har han badbyxor för han har hört att det finns fina stränder i Sverige. Hans naiva inställning retar först den andra mannen (Erik Olsson), som till en början är krass och sluten, men som utvecklas under pjäsens gång.
  Resultatet är lyckat och föreställningen bevisar än en gång att teatern ska delta i livet och det politiska samtalet här och nu. Det gör Teater Terrier – och det förbaskat bra. Hurra för dem!