Teater terrier: Om det dom gjorde

RECENSION. En naken scen och tre unga män. Teater terrier har läst förundersökningen till Tumbamålet och har skrivit sin version av ett juridiskt avgörande fall för framtiden.

Det uppmärksammade Tumbamålet handlade om att en kvinna anmälde att hon
blivit sexuellt utnyttjad av sju män i över tre timmar i sin lägenhet. Männens version var att hon var med på det som hände och de blev slutligen friade i alla instanser. På Teater Terrier möter vi tre av männen. I ett vitt rum med betongplattor på golvet ger de sin historia om vad som hände den där kvällen.
    Monica Wilderoth, Erik Olsson och Susanne Karlsson sitter bredbenta, iklädda kavaj och med vattenkammade korta frisyrer. De flinar när de berättar om vissa episoder. De talar om kåthet och härmar kvinnans stön av njutning. Hon ville ju bara ha mer och mer, eller…? Att allt som sägs i föreställningen är autentiskt ger ännu en dimension. Männen talar om sig själva och om sitt rykte, sin stolthet. Vad ska familjen säga? Ibland faller en skugga över ansiktet och man kan skymta en viss rädsla, men överlag är det solklart för dem – de är oskyldiga. Och som så många gånger vänds det till att det är det kvinnliga offret som bär skulden. Hade hon kanske för kort kjol? Sa hon något utmanande? Lockade hon?
   Skådespelarna är täta i sitt spel. Ibland smälter de samman till en röst. Det är en stark pjäs som vinner på den enkla och rena formen. Jens Leeb-Lundbergs ljussättning bidrar också till stämningar och skapar olika rum på scenen.
   Men Teater terrier tar inte ställning. De dömer inte. Det får var och en i salongen göra själv. Och det ger effekt, för jag har sällan gått ut från en pjäs med ett sådant diskussionsbehov som efter denna.

Karin Lindbom