Teater Terrier: Söndag

Förra gången de träffades var vid pappans begravning för femton år sedan. Nu är det mammans försvinnande som tagit dem till barndomshemmet i Bollebygd. Till en början är det spänt mellan syskonen (Susanne Karlsson och Erik Olsson). Han försöker mötas och spelar över medan hon sitter iskallt och svarar på frågorna. Mamman (Birte Herbertson) befinner sig i kulisserna och följer med på resan mellan decennierna både bakåt och framåt. Scener som aldrig lämnat syskonen spelas upp och det är inga sockersöta upplevelser.
   Susanne Karlsson och Erik Olsson lyckas fullt ut med konststycket att färdas mellan olika åldrar och sinnesstämningar. Båda syskonen kämpar för att få det som vi alla söker – kärlek. Birte Heribertsons mamma ligger mest på soffan och klappar dem ömt på kinden för att i nästa stund ge en örfil. Hur de två barnen försvarar sin förälder och accepterar sitt öde är hjärtskärande. Pjäsen väcker tankar. Vilka episoder i livet är det som formar en? Kunde det blivit annorlunda?