Teater Tribunalen: Far Away

Som barn av andra världskriget skrev Caryl Churchill Far away i slutet av 90-talet, en enaktare som återger världen fragmentariskt och i scener snarare än händelseförlopp.
   Hennes skildring av mänskligheten är nattsvart men brännande aktuell. Här presenteras en värld där fascismen alltid börjar hos grannen och där ingen förblir oskyldig. Inte ens djuren. För i den värsta av världar våldtar även gräsänderna. Och rådjuren, som vi trodde var våra vänner, har gått över till andra sidan.
    Barnatron är död, men naiviteten lever vidare, här belyst som exempelvis en morbid hattparad (design:Gunilla Sköld Feiler) där modisterna inte är medvetna om att det är dödsdömda fångar som agerar modeller för deras vansinniga kreationer.
   Regissören Henrik Dahl ger publiken en förvriden skrattspegel att se oss i, visuellt gestaltad av en otalig mängd spegelskärvor som likt mobiler hänger ner från det svarta scentaket och Elisabet Svensson som dubbelmoralisk faster är som tagen ur en rysligt Roald Dahl-bok. Problemet med uppsättningen på Tribunalen är bara att den är för kort. Efter fjuttiga 47 minuter tar den abrupt slut. Och detta lovar jag att en recenserande småbarnsmamma inte ofta beklagar sig över.