Teater tribunalen: Flickan med svavelstickorna

Så blir en av H C Andersens allra mest melodramatiska sagor en politisk hetpotatis i Dror Feilers regi och Gunilla Sköld Feilers textbearbetning och scenografi.
Flickan med svavelstickorna: Eld och is, hetta och kyla, blir metaforer för såväl vårt politiska som geografiska klimat. Här blir klasskampen tydlig: den fattiga flickan som på nyårsaftons natt går ut i kylan för att sälja svavelstickor och tappar ena träskon, fryser ihjäl utanför fönstret till det rika borgarklasshemmet.
   Men den faktiska sagan är bara en parentes i handlingen. Runt den har virats en annan, yttre och samtida. Här möter vi även klimatforskare som bekymrar sig över glaciärernas nedsmältning – och en regissör som vill iscensätta Flickan med svavelstickorna med mer rouge på kinderna. Som om döden vore en dokusåpa, frikopplad från verkligheten. Någonting vi andra inte ska besväras av eftersom det kan skada vår arbetskapacitet.
   Det blir lite rörig och svårbegripligt ibland, men riktigt vacker är scenen med just ”Flickan” (Kirsti Torhaug) när hon entonigt framsjunger sin sorgliga historia. Den verkliga, utanför scenen i metateatern, om du hänger med.
   Som sagt, Teater tribunalen bjuder ofta på tuggmotstånd men du som är intresserad av att följa experiment in progress bör absolut se Flickan med svavesltickorna. Inte minst för den fantastiska scenografin.