Teater Västernorrland: Först föds man ju

Väl inne i teaterrummet består scenbilden av knallblå dörrar som kan hissas upp, blå ramper, en bänk och en brevlåda, allt mot en halvrund, belyst fond. Rollfigurerna är iförda fantasifulla masker och kostymer men berättar om ensamhet och migrän.
   Regissören Lena E Forslund gör en extremt teatral tolkning av Line Knutzons Först föds man ju. De känslomässiga svängningarna i den poetiska texten tas ut rejält. Resultatet blir en föreställning som träffar rakt i hjärtat.
   Tjutberg (Andreas Liljeholm) dansar runt som en lycklig dröm och berättar om trådarna som binder samman människor. Ibland måste de skäras av. Nymse (Susanne Gunnersen) har trådar som bokstavligt talat hänger ut från kroppen. Hon blir lämnad av Axel (Ingmar Virta) och letar efter någon som inte har så många trådar till andra. När hon finner Viktor (Åke Arvidsson) har han migrän och kräks men det bryr hon sig inte om. Till och med de hysteriska systrarna Kiss (Gisela Nilsson) och Liss (Malena Hallerdt) vågar äntligen släppa in andra människor i sina liv.
   Jag går hem med en känsla av lycka och hopp.