1
Årets ord: Mångfald.
Redan året före det stora, statligt initierade Mångkulturåret talade alla om mångfald. Antingen för att de var dödligt trötta på allt tjat om det. Som bland andra Staffan Valdemar Holm och Fares Fares. Eller för att de var dödligt trötta på att det inte skett någon förändring. Som Manuel Cubas och Birgitta Englin för att bara nämna några frontnamn. Men ännu har ingen riktigt kunnat förklara vad som egentligen menas med mångfald. Kanske får vi svaret nästa år.
2
Årets hårigaste skådespelare
År 2005 var djurets scen. I dansföreställningen Pudel lät koreografen Dorte Olesen Kungspudeln med respektive matte och husse inta Dansens hus i värsta modellposerna. På Vasan agerade en get älskarinna åt Michael Nyqvist och i Elfriede Jelineks Rastplatz på Stockholms stadsteater skymtade såväl älg som björn i buskarna – till pilska damers förtjusning. De var inte bara djur, de var erotiska djur på scenen.
3
Årets fiasko: inget scenhus
Ett stort magplask inträffade i slutet av juni då Sundsvalls kommun ställde in planerna på 120-miljonersbygget av ett nytt scenhus. Orsaken uppgavs vara att tomtmarken innehåller stora mängder olja och att en sanering skulle ha spräckt budgeten för scenhuset. Men onda tungor viskar om att (s) inte vill stå för scenhuset i det kommande valet.
– Ett av de mest praktfulla fiaskon jag åsett, sa Tomas Melander, chef för Teater Västernorrland.
Karin Kämsby
4
Årets dinosaurie: Lindy
Lindy Larsson som den stora urtidsfågeln i Dinosaurierna på Upsala Stadsteater är min nya idol. Han som har hemlisen att han gillar bloood och breder ut sig över hela scenen när han spänner ut sina vingar och är farlig. Riktigt farlig. Mera farliga urtidsfåglar önskas i världen – förutsatt att de spelas av Lindy Larsson. Dinosaurierna var genomgående en skitsnygg föreställning och barnteater som fungerade.
Astrid Claeson
5
Årets dramatik: Verkligheten
Om dramatiken blivit alltför slätstruken eller verkligheten mer angelägen än någonsin är svårt att säga. Men faktum är att verkligheten smugit sig in på scen. Dels i en rad dramatiseringar av verkliga levnadsöden: Namn: Sabina Spielrein, Jag är min egen fru och Sympati för djävulen är bara några exempel. Dels genom pjäser som baserar sig på dokumentärt material satts upp: <Guantanamo, Flickan och skulden och nu allra senast expresspjäsen Le weekend.
6
Årets objekt: Den vite mannen.
Från att ha varit självklar norm utan både kön och hudfärg har den vite mannen under 2005 på allvar börjat definieras som könsvarelse med ett etniskt ursprung, även inom teatervärlden. När jämställdhetsivrare och integrationskämpar diskuterar scenkonst återkommer de ständigt till samma storhet: den vite, medelålders mannen. Han som har pengarna och tolkningsföreträdet betraktas nu utifrån – som en kvinna eller en utlänning.
7
Årets räddningsaktion
Gladaste kulturnyheten i Västernorrland var att planerna på att flytta Norrdans till Umeå avvärjdes. Landshövdingen i Västernorrland, Gerhard Larsson, drog igång en aktion och den 10 januari 2005 kom en lösning som innebar att ensemblen kunde räddas kvar. Detta tack vare en ökad satsning från Härnösand i kombination med pengar från EU:s regionala fond och länsstyrelsen.
Karin Kämsby
8
Årets Jelinek: Pinter
Och priset går till en dramatiker! Med kontroversiella åsikter, som oroar bokbranschen eftersom verken inte finns till försäljning och som inte dyker upp till prisutdelningen.
Året efter att Elfride Jelinek blivit ett lika hyllat som kritiserat val av Nobelpristagare utnämner akademien Harold Pinter – vars resa mellan utnämning och prisutdelning varit närmast identisk. Med en stor skillnad: medan Jelinek belönades för ett författarskap mitt i sin höjdpunkt prisas Pinter för forna bragder.
9
Årets low tech: Dracula
Uppsala fick en ny teater. Reginateatern upplyser staden med gästspel och egna uppsättningar sedan februari 2005. Med John Fiskes och Paul Kessels tolkningar av Dracula sattes dessutom Low-tech på kartan som lyckad teater. Diabilder i stället för flashiga lösningar. Snabba kostymbyten bakom ranglig kuliss. Skräckfyllt, enkelt och vansinnigt kul!
Astrid Claeson
10
Årets kämparglöd: DI-eleverna
För alla de elever på Dramatiska institutet som INTE läst upp några porrnoveller för sexåringar måste våren varit som en mardröm. En sådan som man bara hamnar i utan egen förskyllan. Att de då ändå lyckades rycka upp sig från mediedrevssoppa och deprimerad självrannsakan – skärpa till sig så pass att de ändå genomförde Barndomsprojektet och satte upp fyra fina och modiga barnpjäser – är en bedrift.
11
Årets dubbeljobbare: Scenarbetaren
Scenarbetaren har lämnat kulisserna och fått en roll i rampljuset. I Jens Östbergs En hyllning till alla nyfikna är scenarbetarna snyggt kostymerade och delvis koreograferade. I Jämtlands länsteaters julshow sjunger Hans Qvarfell, till vardags scentekniker, opera. Och i Nordiska teaterns supertransparenta Påsk är blåställsklädda tekniker högst närvarande på scenen i replikväxlingar och rekvisitaleveranser. Malin Palmqvist
12
Årets minsta trend: Jojkopera
När underlaget är så litet som det samiska teaterlivet och två jojkoperor presenteras under samma år får man nog sträcka sig till att kalla det en trend. I mars avslöjade länsmusiken i Jämtlands län att de smidde planer på en jojkopera med premiär 2006, under den internationella minoritetsspråksångfestivalen i Östersund. Men norska Beaivváš Sámi Teáhter hann före med novemberpremiären av Skuolfi
Malin Palmqvist
13
Årets ljus i mörkret: Ledande kvinnor
Under 2005 har några kvinnor trots allt lyckats bryta genom det manliga teaterchefsmörkret. Som ljus i Lucianatten: Birgitta Englin och Ulrika Årehed, vd och vice vd för Riksteatern. Anna Takanen, tillträdande konstnärlig ledare för Göteborgs stadsteater. Meg Reventberg, ny chef för Västerbottensteatern och nu senast Gunilla Orvelius, konstnärliga ledare för Länsteatern i Örebro. Fem steg i rätt riktning.
14
Årets sorgebesked
Göteborgsbaserade Teater Bhopa lägger nu ner efter tio år som Västsveriges bästa fria grupp. Både kulturrådet och Göteborgs kulturförvaltning har sänkt teaterns anslag inför nästa år. En sänkning som gör det omöjligt att hålla samma höga konstnärliga nivå och betala vettiga läner till de verksamma. .
Så Bhopa väljer att lägga av med flaggan i topp och tar avsked med föreställningen The bodylotions, om teaterns kvinnliga tabun.
15
Årets älgchock
Regionteaterns Älgaslag möttes av protester i Kyrkhult: stora delar av publiken tågade ut i pausen, bestört över att skådespelarna svor, drack öl och kissade i plastdunkar – vilket man annars lär göra i jaktstugor. Uppsättningen var ovanlig även på annat sätt: jaktpjäsen var skriven av Gertrud Larsson, regisserades av Michaela Granberg och hade tre kvinnliga skådespelare i svettiga mansroller. Det var väl inte där skorna klämde i Kyrkhult?
Kristjan Saag
16
Årets förortsteater: Angereds Teater
Kraven på en teater i förorten innefattar orimliga mängder socialrealism och politisk korrekthet. Angereds Teater har under 2005 elegant undvikit fällorna. 100 000 skattefritt skrevs av unga i Angered och blev en lyckad lek med identitet och mångkultur. Vårens Hej då Fantomen! i regi av Manuel Cubas grep tag med sina rörande barnporträtt. Här görs angelägen teater om riktiga människor, vare sig det är Mångkulturår eller ej.
Anna Håkansson
17
Årets förlust
I november gick en av Sveriges största teaterförnyare, Kent Andersson, bort. Mitt under repetitionerna av Ett drömspel på Göteborgs stadsteater. Med paradrollen som Diktaren hade Andersson satt en klart lysande punkt på en lika storslagen karriär – det var på stadsteatern han inledde sin bana. En stor ironi, således. Precis som det anstår en satiriker.
Johan Hilton
18
Årets snålaste län: Kalmar
Kalmar län är snålt med kulturpengarna – bara tre län i landet ger lägre bidrag. Länsteater/Byteaterchefen Jan Dzedins skriver sorgsna krönikor på teaterns hemsida och bjuder även in ledarskapsgurus att lägga ut texten om kulturens betydelse som regional tillväxtfaktor. Höstens stora teatersatsning, Hjärnstorm, sker i samråd med Riksutställningar och Vetenskapsrådet. Vart tog teaterns stolthet och självständighet vägen?
Kristjan Saag
19
Årets urgamlaste
I juli kom en ensemble från Kerala i Indien till Träteatern i Järvsö. De framförde ett nyskapat verk i Kuttiyattam-traditionen, världens äldsta nu levande teaterform, ett par tusen år gammal.
I oktober gästspelade Zhejiang Kunqu-teater från Kina i gasklockorna i Gävle. Kunqu är en teatertradition med 600 år på nacken. Ensemblerna var inbjudna av Folkteatern i Gävleborg och de lyckades kommunicera, trots kultur- och språkgränser.
Karin Kämsby
20
Årets hustomte: Leif Pagrotsky
Han trippar runt i hus och stugor på premiärer och på invigningar, håller tal och klipper band. Han arbetar hårt i kulturtomteverkstaden. Nu har kulturminister Leif Pagrotsky också skaffat sig ett skägg som avslöjar att han verkligen är en riktig tomtefar.
Den som är riktigt, riktigt snäll mot hustomten och ställer ett stort fat med gröt under trappan till Rosenbad, där han bor, kanske kan förväntas få lite höjda anslag till nästa år.
Marzena Baranowska
21
Årets mest ofrivilliga pristagare
Chefen för nationalscenen Dramaten fick i mars kulturelitpriset 2005 från organisationen Plural. För hans: ”konsekvent genomförda bortväljande av alla främmande element, såsom kvinnor, utomeuropéer och underklass.”
Men Staffan Valdemar Holm tyckte inte att han förtjänade priset. Han lovade att inom tre år göra Dramaten till en institution som agerar jämställt. Snart har en tredjedel av tiden gått och det är bara två år kvar att infria löftet.
Marzena Baranowska
22
Årets löpsedel
”Expert inkallad – Krissamtal om Persbrandts otrohet”. Vi undrar: Vem är experten? Vad för slags krissamtal fördes? Vi lär aldrig få veta för nu har Mikael Persbrandt stämt Expressens Chefredaktör Otto Sjöberg för förtal. Det gäller bland annat ovan nämnda löpsedel och senare versioner om att han skulle ha lagts in på behandlingshem. Lögn och förbannad dikt: utmärkt på scenen men mindre passande i mediesammanhang. Micke, Gunvald, Jeppe, Jean… eller är de en och densamma?
23
Årets hallänning: clownen
Nämn Shakespeare eller Beckett inför en hallänning och clownnäsan åker på direkt. När det kommer till att göra klassiker är det inte många grupper som slår 123 Schtunk, fd. Teater Halland. I år har de rödnästa gynnarna gett sig på såväl Macbeth som Mathissen, Harold Pinters debutpjäs. Och visst händer det något nytt med dessa tunga dramer när de utsätts för clowneriets förhöjning. Frågan är bara hur många uppsättningar som ska krävas för att bevisa det?
Anna Håkansson
24
Årets bästa föreställningar
Till er alla, från oss alla, en riktigt fin julklapp: Årets bästa föreställningar, utvalda av nummers frilansskribenter, spridda över hela landet. Klicka här.
Loading ...
