Barnboken Lilla teatern erbjuder enligt baksidetexten många kunskaper – alltifrån att lära sig mima, låtsasboxas, bygga kulisser till att skriva en pjästext och göra en egen film. Det står inte hur gammal man bör vara för att kunna ta till sig och förstå bokens upptåg, men enligt en småbarnsmamma som jag har talat med bör man åtminstone vara sex år, och en vuxens närvaro är förmodligen nödvändig i många av projekten.
Detta är en bok som i första hand tycks vända sig till grupper av barn – kamrater, syskon eller dagisklasser. Med hjälp av tips och teckningar ska de vildaste teaterdrömmar realiseras.
Vid en första anblick verkar boken vara en enda röra. Allt ser ut att stå huller om buller, vare sig det gäller att bygga en dockteater eller att förklara vad en inspicient är. Men efter ett par genomläsningar förstår jag principen. På varje sida finns det hur mycket som helst att titta på. Dessutom är illustrationerna sympatiska: dramatiska, detaljerade och i avsaknad av all sockersöthet. Sida vid sida tar sig pojkar och flickor dristigt an allt som kan ha med teater att göra. Det är uppenbart att teckningarna i första hand vänder sig till barnen. Och jag tror att det här är en riktigt rolig bok för alla projektsugna kamrater, syskon och föräldrar.
Ett litet problem uppstår när lek och teaterkunskap kolliderar. För (det skådespelarförringande) tipset att hacka lök om man behöver ha tårar i ögonen på scenen känns onödigt långt ifrån verkligheten, när man i nästa andetag helt korrekt berättar vem Shakespeare var och vad japansk kabukiteater är.