Dramatens chef Staffan Valdemar Holm har skrivit ett tiotal pjäser tidigare, men de flesta har bara spelats i Danmark där han jobbade mycket innan han kom till Dramaten 2002. I höst har han avslutat sitt regiuppdrag med Wagners stora operasvit Nibelungens ring på Kungliga Operan och det var när han repeterade den tredje delen, Siegfried, 2006 som idén föddes att koppla Wagner till det just då omskrivna fallet med den österrikiska flickan Natascha Kampusch, hon som hölls fången i en källare i åtta år.
Det som först var ett sätt att varva ner från det stora regijobbet i form av terapeutiskt skrivande på kvällarna blev till slut en hel pjäs och ett slags comeback som dramatiker.
– Man måste ha tid för att skriva och det har jag egentligen inte. Först skrev jag några sidor och tänkte att Lucas Svensson (Dramatens husdramatiker, reds anm) skulle fortsätta, att vi skulle skriva tillsammans som ett slags ”vikgubbe”, men några nätter senare hade jag skrivit 60 sidor till och kände att jag nog skulle få slutföra den själv.
Den som trodde att teaterchefen själv bestämt att det var dags att sjösätta ett egoprojekt misstar sig dock. Under tiden för det omfattande regiuppdraget på Kungliga Operan var Holm frånvarande en hel del från Dramaten, så Vögelein kan ses som ett slags kompensation.
– Jag hade ingen tanke på att pjäsen jag skrev på skulle sättas upp, men Dramatens konstnärliga råd tyckte att ”gör nu det här så vi får något tillbaka från Operan”.
Och resultatet är en dokumentär händelse korsad med en operasaga full av drakar, dvärgar och övernaturliga makter?
– Näej, Kampuch är inte med mycket i pjäsen. Man kan säga att den handlar om hur en vuxen är förmedlare av världen inför ett barn och hur svårt det kan vara att hantera verkligheten. Den bygger mycket på Wagners situationer och intriger och det finns en hel del sagomotiv i pjäsen. Men allt är ryckt ur sitt sammanhang, eller på flykt ur sitt normala sammanhang.
Holm har exempelvis låtit guden Wotan bli en kvinnlig socialassistent. Hjältefiguren Sigfried bor i en källare tillsammans med dvärgen Mime, som i sin tur brevväxlar med sju kända dvärgar. Wagners musik används dock bara som intro.
– De som kan sin Wagner känner säkert igen en jäkla massa situationer, men jag vill att pjäsen ska ligga i språket och spelet. Det blir många trådar åt alla håll, många förvanskade citat som vi leker med, allt från populärkultur till Lacan, och jag förstår nog inte riktigt själv alla kopplingar. Men vissa kan nog få en rolig frågesport.
Man skulle lätt kunna tro att Holm fastnat i någon sorts Wagnerpsykos, vilket inte är så konstigt när han är ansvarig för ungefär 15 speltimmar Wagneropera på Kungliga Operans repertoar.
– Ja, ha-ha, men efter detta ska jag försöka tända av från Wagner och inte lyssna på honom på väldigt, väldigt länge.
Staffan Valdemar Holm har tidigare aviserat att han lämnar Dramaten när det nuvarande förordnandet löper ut 2009.
Nu sätter du upp en egen text i ett format du trivs bra med, finns det något annat du vill hinna få gjort innan du lämnar chefsstolen på Dramaten?
– Hösten 2009 kommer vi bara att spela urpremiärer och eftersom jag rätt ofta hamnar i klassikerträsket vore det kul om jag kunde få regissera något intressant nyskrivet då. Sen hoppas jag att vi hinner öppna en internationell festival i Bergmans namn innan jag slutar som chef.
Loading ...
