Teaterhjulet: Störst är kärleken

När Teaterhjulet i Göteborg sätter upp Anna Reynolds’ och Moira Buffinis Jordan (Här med den svenska titeln Störst är kärleken) är det också en verklighetsbaserad historia: En ung förortsflicka älskar sitt barn så mycket att hon hellre tar livet av det än mister det i en vårdnadstvist.
   Logiken i det resonemanget är väl inte så lyckad – men det är inte den samhälleliga logik som kastar ut unga flickor i destruktiva beroenden heller. De tio unga kvinnor som gått samman i detta pjäsprojekt tar tacksamt fasta på det kvinnliga offerperspektivet men har inte velat föra resonemanget ett steg längre. Även hustrumisshandlaren är ju offer för sina vanföreställningar. Nu flimrar Mannen snabbt förbi som den mytiske, evige Förövaren i flera generationer, medan pjäsens modersfigur (som Teaterhjulet även gett scenisk gestalt i motsats till originalmanus) får stå som representant för en möjlig försoning. Det är generöst – pjäsförfattaren Anna Reynolds slog nämligen själv ihjäl sin mamma i ett anfall av postnatal stress.
   Ulrika Almgård har i alla händelser gjort ett gott regiarbete och utnyttjat scenrummets rymd och tomhet till att fokusera på texten. Johanna Nygård Sunhede i huvudrollen levererar denna befriande sakligt och har egentligen bara problem med de anglosaxiska ekon som Kristina Lugn lämnat kvar i sin översättning.