Johannes är 28 år och har gått i skolan nästan hela sitt liv. Därför tycker han att det ska bli skönt att sluta till våren efter fyra år på Teaterhögskolan i Malmö. Just nu spelar han och hans klass slutproduktionen. Då kommer folk från landets teatrar och tittar om det finns någon de vill anställa på just sin teater. Det är hård konkurrens. Ryktet säger att det råder femtio procents arbetslöshet bland landets skådespelare.
– Det är nu man måste börja sälja sig, säger Johannes.
Fler dörrar öppnas med Teaterhögskolan
VARFÖR VALDE DU JUST DIN UTBILDNING
– Jag gick ett musikgymnasium med teater som tillval. Sedan blev det Fridhems Folhögskolas teaterlinje och efter det Larssons Teaterakademi. Jag var inte redo att söka scenskolan på allvar förrän jag var 24 år. Det är ändå en väldigt lång och krävande linje. Men samtidigt kunde jag inte vänta för länge heller. Teaterhögskolan är som ett körkort in i teatervärlden och många fler dörrar öppnas för dig om du går den än någon annan utbildning.
HUR MÅNGA GÅNGER SÖKTE DU INNAN DU KOM IN?
– Jag sökte en gång innan jag kom in och sprack i första, men det var som om jag inte riktigt tog det på allvar den gången. När jag kom in hade vi fest med de andra på skolan direkt efter att vi fått besked. Alla var så välkomnande. Många får en kris första terminen på skolan. Det största målet i livet är att komma in på Teaterhögskolan – och så är det målet plötsligt uppfyllt. Många blir vilsna av det.
VAD TYCKER DU OM UTBILDNINGEN?
– Framför allt har det varit underbart att få fyra år på sig att experimentera. Man har fått göra bort sig och fått vara skitdålig emellanåt. Man märker också att det finns en väldigt klar linje i hela utbildningen och ett syfte med allt man gör. Den enda kritik jag har, är att det borde vara mer filmundervisning. Film är så stort idag och som det är nu har vi bara två veckors filmundervisning sammanlagt.
En skola för hantverket teater
VAD HAR DU FRÄMST LÄRT DIG?
– I första hand hantverket. Att bygga upp en karaktär, att hitta utvecklingen i den och att angripa den från olika håll. Innan jag gick på scenskolan, var jag mycket beroende av att ha inspiration innan jag gick in på scen. Det var väldigt vanskligt, för infann inte den sig så blev det dåligt. Nu kan jag tekniken att göra bra ifrån mig vilket humör jag än är på och så kan jag lägga den inspiration jag har på det.
HUR HAR DU FÖRÄNDRATS?
– Man har ju ju jobbat så enormt mycket med sig själv i fyra år. Det har gjort en väldigt medveten om hur man talar, går och även tänker. Men samtidigt har jag haft nästan alla mina vänner och min flickvän utanför skolan, vilket har hjälpt mig att behålla fötterna på jorden.
DANSA DITT NAMN, RÖDTJUT OCH ANDRA FÖRDOMAR OM TEATER?
– Jag tänkte att alla skulle vara väldigt vältaliga, korrekta och spänniga, men så var det inte. De flesta fördomar jag hade var några slags garderingar mot skolan om utifall jag inte kom in.
STATUS?
– Teaterhögskolan har den högsta statusen och öppnar som sagt en del dörrar för en men är ingen garanti för att få jobb.
HADE DU GÅTT SAMMA VÄG OM DU FÅTT VÄLJA NU?
– Det känns bra, det gör det.
FRAMTIDEN
– Vi har talat en del i vår klass om att starta en fri grupp här i Malmö när vi är klara med skolan. Det skulle vara kul. Samtidigt skulle det vara intressant att få jobba med nya människor. Drömmen är att kunna kombinera film och teater och att få fortsätta att utvecklas som skådespelare resten av livet.
Loading ...
