Teaterhögskolan i Stockholm: Dagarnas ljus

Förra året iscensatte avgångseleverna vid Teaterhögskolan i Stockholm hans Lilleskogen, vilket gav dem möjligheten att visa hur bra de kunde gestalta barn i en gastkramande, thrillerbesläktad berättelse med drag av Twin Peaks.
   I år väljer man att iscensätta Dagarnas ljus med undertiteln Ett familjealbum av samme dramatiker, vilken är en dröm för dig i publiken med sikte på casting.
   Här får eleverna visa upp ovanligt många sidor på drygt två timmar genom att gestalta allt från små flickor till åldrade män – och nästan alla elever har dessutom minst två roller var. Men varför får eleverna inte spela könsöverskridande i dessa genusmedvetna tider?
   För den som inte är ute efter casting utan bara vill se en kvalitativ pjäs – och kanske också spana in morgondagens stjärnor – är Teaterhögskolan fortfarande den rätta platsen. I Dagarnas ljus målas en filmisk familjefresk à la Fellini parad med Staffan Göthe upp. Det får man av naturliga orsaker, såsom tidens och rummets enhet, sällan se på en teaterscen, men det är kul att ibland få följa ett helt sekel med födelse, åldrande och död på drygt två timmar och faktiskt hinna fästa sig så vid flera rollkaraktärer.
   Ingen nämnd, ingen dömd. Att utmärka en enskild elevs prestation känns osjysst i en examensföreställning, men sammanfattningsvis är kvalitén på årets kull redan professionell. Så har också flera av de medverkande redan blivit av med den sceniska oskulden, både i teater-, tv- och filmsammanhang.
   Avslutningsvis vore det roligt att även få se Jesper Halles dramatik på en ”riktig” svensk teaterscen inom kort. Han förtjänar en större publik.