Om det är Jonas Karlsson du åtrår – boka i så fall genast en biljett till I väntan på Godot på Dramaten. Om du är svag för Alexander Skarsgård, besök Stadsteatern i Göteborg där han medverkar i Blodsbröllop.
Thorsten Flinck, om han nu fortfarande kan intressera som sexobjekt, sätter upp Dr Glas på Vasateatern. Kommer att spelas trots oklarheter kring rättigheterna, hävdar producenten.
Så till brudarna: Alexandra Rapaport är allt annat än svåråtkomlig. Hon står nämligen på Dramatens stora scen de flesta av veckans kvällar. Kung Lear och Den inbillade sjuke heter pjäserna.
Med Lena Endre kan du bli lite mer intim. Hon spelar i Det kalla barnet på samma teaters lilla scen från och med november.
Romaner populära
Nog om det. För visst går väl också du på teater av andra skäl än att du är skådespelarfixerad? För konstens skull. I så fall kommer här lite hårdsmälta matnyttigheter.
Repertoarmässigt bjuder hösten inte på några stora överraskningar. Tydliga tendenser går inte riktigt att spåra. Men vänta förresten – visst känner vi igen flera av pjästitlarna från en annan värld än just teaterns?! Här tycks det lura en trend. Ett tiotal av höstens pjäser på landets scener är faktiskt baserade på böcker. Några exempel: Idioten av Fjodor Dostojevskij på Stockholms Stadsteater i regi av Alexander Mörk-Eidem, Dr Glas av Hjalmar Söderberg på Vasateatern, i regi och med medverkan av Thorsten Flinck, Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi på flera scener: Västmanlands länsteater i regi av Mikael Bergqvist, Viirius och Wasa teater i Finland i regi av Erik Kiviniemi. Dessutom som turnerande berättarföreställning med skådespelaren Stig Östman, Pölsan av Torgny Lindgren på Västerbottensteatern i regi av Eyvind Andersen, Tea-bag, efter en bok av Henning Mankell på Upsala Stadsteater i regi av Peter Engkvist, LisaLouise av Majgull Axelsson, nypremiär på Västmanlands länsteater i regi av Magnus Bergquist, Simon och ekarna av Marianne Fredriksson, nypremiär på Folkteatern, Göteborg i regi av Niklas Hjulström.
Dessutom spelar Benny Haag fortfarande Ondskan efter Jan Guillous roman. Över femhundra föreställningar har han redan avverkat och nu åker han på turné med Riksteatern.
Klassiker går hem
Hur är det då på klassikerfronten? Shakespeare brukar ju vara ett säkert kort, men i år är han mer eller mindre utstädad från de stora scenerna. Undantagen är Dramaten, där Stefan Larsson regisserar Kung Lear, och Länsteatern Örebro där Finn Paulsen sätter upp Trettondagsafton.
På Smålands musik och teater, som fyller 25 år och aldrig tidigare har spelat klassiker, går man mot strömmen och passar på att Shakespearefira. I caféprogrammet Var Shakespeare smålänning? och komedin Time for love liksom vårens En vintersaga vill man tolka den klassiske dramatikern på ett nytt och annorlunda sätt.
Andra klassiska dramatikernamn dyker upp här och var: Brecht – på Stockholms stadsteater och Malmö Dramatiska Teater spelas Den goda människan i Sezuan, regi Linus Tunström respektive Thomas Müller. På Dramaten sätter Anders Paulin upp Courage och hennes barn. Tjechov – Nysningen på Stockholms stadsteater i regi av Johan Wahlström, Ibsen – Vildanden på Regionteatern Blekinge Kronoberg, regi Terje Maerli samt nypremiär av Ett dockhem på Stockholms stadsteater, regi Philip Zandén och Lorcas Blodsbröllop på Göteborgs stadsteater i regi av Emilio Hernández.
Kvinnor & politik
Vad gäller nyskrivet leder ett par kvinnliga veteraner: Agneta Pleijel och Kristina Lugn med två pjäser vardera. Pleijel har skrivit Vid floden på Stockholms stadsteater, en pjäs som hon själv regisserar tillsammans med de två medverkande skådespelarna Lennart Hjulström och Gunilla Nyroos. På Göteborgs stadsteater är hon medförfattare till pjäsen Frigiven, som handlar om Göteborgskravallerna och regisseras av Carolina Frände.
Kristina Lugn dyker upp på Stockholms stadsteater med Kvinnorna vid Svansjön i regi av Åsa Kalmér. Dessutom finns hon förstås representerad på Brunnsgatan 4 med pjäsen Två solstrålar på nya äventyr, en monolog för Lena Nyman som också är aktuell på Kungliga Operan senare i höst.
I vanlig ordning är det de fria scenerna som vågar vara mest politiska. På treårsjubilerande moment:teater i Gubbängen spelas två nyskrivna pjäser – Orkestern, med nazistinfluenser, av Joakim Stenshäll och Cosmic Phantasy 7.11 av Pontus Stenshäll, båda i regi av Andreas Boonstra. Dessutom bjuder man på en nypremiär av Taboris Mein Kampf.
På Teater Scenario får 11-september-tematiken scenisk form i Daniela Kullmans Afghanistan i regi av Farnaz Arbabi och Riksteaterns JAM Sverigeturnerar med den politiska showen Gomorron Sverige.
Efterlyses
Så kommer det förstås en del nyskrivet på import, till exempel Det kalla barnet av tyske Marius von Mayenburg på Dramaten. Dramatikern René Pollesch gästar för första gången Sverige med Människor på skithotell, som han själv regisserar på Riksteatern.
Engelskt samtida blir det på bland annat Teater Galeasen – My Zincbed av David Hare, i regi av Richard Günther – och på Dramaten/Elverket där Oskaras Korsunovas regisserar Sarah Kanes Befriad.
Så visst, det blir nog ännu en spännande teaterhöst för alla smaker. Något saknas dock. Efter ganska många timmars surfande och läsande i de svenska teatrarnas höstrepertoarer hittar jag inte någonstans namnen Sofia Fredén, Line Knutzon</b, Mia Törnqvist – eller ens Jon Fosse. Dessa nordiska samtidsdramatiker som var på en sådan frammarsch för något år sedan – var är de?
Loading ...
