Fördjupning [2003-12-07]

Teaterjulen i London

På väg till London? Ta och varvar ner med en föreställning efter julklappsinköpen.
   Här bjuder teaterscenerna på allt man kan vänta sig från ett dignande julbord av tespiska läckerheter (inklusive en och annan sprängfylld kalkon).   
   Nummer ger dig tipsen du behöver.

Jaha, så har man äntligen kommit iväg på den där mysiga shoppinghelgen i London, och efter sex timmars dyrt och intensivt sökande efter julstämning står man på Oxford Street med kassarna fulla och ångest i halsen. Vart beger man sig nu i jakt på den där flyktiga pepparkakskänslan av strålande jul?
   Ska man tro engelsmännen själva, så är den säkra vägen till julefrid att gå på ”panto”, eller pantomim. Detta är inte någon slags bisarr anglosaxisk version av Clownen Manne, utan mer en sagoföreställning ”för hela familjen” av typen Askungen eller Peter Pan – och gärna med lite inslag av musikal.

Trendigt eller alternativt
Exempelvis spelar Snow White and The Seven Dwarfs (Snövit och de sju dvärgarna) fram till och med 18 januari på Richmond Theatre i södra London, och Peter Pan flyger och fäktas på Savoy i West End från den 17 december.
   En något annorlunda ’panto’ visas på Lyric Hammersmith i västra London. I franske regissören Dan Jemmets version av Cinderella (Askungen) utspelar sig handlingen i en nerlagd nöjespark. De elaka styvsystrarna bor i en rutschkana och den goda fen är en spåkvinna som förvandlar karusellens hästar till levande djur. Föreställningen spelas till och med den 10 januari och biljetter kan bokas på 0044 870 0500511.
   Har de yngre medlemmarna i familjen sedan länge tröttnat på mammas och pappas ivriga letande efter den rätta kashmirscarfen från Liberty på Regent Street, bjuds det på trendig barnteater på Soho Theatre mellan 10 december och 4 januari. Something Else riktar sig till barn från 3 och uppåt, och handlar om den ensamme ”Something Else”, som bor alldeles ensam på en kulle och inte har några vänner. Tills julen knackar på dörren förstås…
   Mer alternativ är Chicken Shed Theatre i norra London, som helt inriktar sig på barnteater och som fram till för några år sedan hade ingen mindre än Prinsessan Dianas stöd. Här spelas ’The Night Before Christmas’ från 2 december (ring 0044-208-351-6161 för biljetter) och har man tur hålls det workshops för den unga publiken i samband med föreställningen.

Talkshow som teater
För mer vuxen underhållning finns det – som alltid – ett smaskigt utbud av både musikaler och annat i centrala London. Årets smash-hit, Jerry Springer – The Opera började som underground-föreställning på lilla BAC i södra London, flyttades till National Theatre tidigare i år och har nyligen öppnat på Cambridge Theatre i West End. Japp, det är precis så fläskigt och oemotståndligt ironiskt underhållande som det låter – Jerrys gäster varierar från Klu Klux Klan till överviktiga ensamstående mammor, det sjungs och kastas paj i bästa daytime-TV-anda.
   Annan humoristisk vuxenteater kan ses på nyrenoverade och eleganta Hampstead Theatre. I Stephen Lowes pjäs Revelations möts fyra medelålders par för en ”Swinging for Beginners”-helg, och kaos och tycke uppstår i den konstgjorda lustgården. Spelas mellan 10 december och 31 januari – teaterbesöket kombineras utmärkt med en uppfriskande promenad på Hampstead Heath, långt bortifrån Covent Gardens ho-ho och jingle-bells.

Kannibalism och Fröken Julie
På lilla Bush Theatre i Shepherds Bush i västra London utlovas det ”politiskt inkorrekt teater” som utspelar sig i det fiktiva afrikanska landet Tambia. Nyutexaminerade hjälparbetaren Laura (i recensionerna liknad vid berömda dagboksskriverskan Bridget Jones) åker till Afrika oskyldig som en ros, och även om Richard Beans God Botherers innehåller en kalkon, så har man slängt in The Clash, kannibalism och burkas som motvikt.
   Pjäser med kvinnor i centrum finns det också gott om över julen.
Trendiga Donmar Warehouse i Covent Garden har låtit Patrick Marber (Closer) experimentera med Strindbergs Fröken Julie – resultatet heter After Miss Julie och spelas för fulla hus ända fram till februari. Marber har förflyttat handlingen till norra England och låter pjäsen utspela sig samma kväll som det engelska labour-partiet vinner sin legendära valseger 1945. Det kanske låter krystat, men engelsmännen är nära nog experter på allt som har med klass att göra, och dessutom har regissören Michael Grandage lockat fram riktigt imponerande rollprestationer ur sina skådespelare (Helen Baxendale, mer känd som Ross’ flickvän Emily i Vänner, är lysande som den svikna Kristin). Chansa på en sista minuten-biljett eller köp en billig ståplats (fem pund) längst bak i salongen. Det är det värt.

Helen Mirren i O’Neill-pjäs
I förstagångs-dramatikern Stella Feehilys pjäs DuckRoyal Courts lilla scen handlar det om unga Cat, som har ett våldsamt förhållande med nattklubbsägaren Mark, samtidigt som hon träffar en intellektuell – och mycket äldre – författare vid sidan om. Stort intag av Bacardi Breezer, slagsmål på Dublins gator och rikligt med irländska kraftuttryck – ett givet motgift mot allt sockersött pyssel och pynt, och garanterat tomtefritt.
   För den som verkligen inte är intresserad av lättsam julunderhållning så bjuder National Theatres Lyttleton scen på möjligheten att sätta tänderna i fyra och en halv timme svårmodig Eugene O’Neill i högform. I slutet på november hade Mourning becomes Electra (Klaga månde Elektra) premiär med Helen Mirren i huvudrollen – ett måste för Mirren-fans, men biljetter kan vara svårt (prova boka på National Theatres hemsida, www.nationaltheatre.org.uk).
   Ett sista superhett tips – Martin McDonaghs nya pjäs The Pillowman spelar för fulla hus på National Theatre; en Kafka-liknande saga om en författare i ett totalitärt östeuropeiskt land. Långt borta är McDonaghs irländska bondekök och bittra övergivna Marys och Fionas (The Beauty Queen of Leenane, The Lonesome West, The Cripple of Inishmaan), men varning – biljetterna säljer som smör. Har du ingen tur i London, så spelas samma pjäs även på Deutsches Theater i Berlin.

Varning för rymdjam!
Slutligen, några föreställningar att undvika. Tonight’s The Night, musikalen om Rod Stewart (jo, det är sant) har blivit totalsågad i pressen (spelas på Victoria Palace), precis som David Hares The Secret RaptureLyric Theatre, Shaftesbury Avenue.
   En obskyr blandning av popmusik och flashig dans har fått namnet Cyberjam (bara det borde kanske räcka) och spelas på Queens Theatre. För ovanlighetens skull var Londonkritikerna nästan rörande eniga om att detta var det sämsta de sett på mycket länge.
   Men trots en teatral katastrof här och där finns det som vanligt tillräckligt mycket bra teater i London under december och januari. Så gör flygbolagens chefer glada och boka en biljett till tomtens favoritstad – eller skriv upp det på önskelistan.

God jul!

Maria Åberg, regi- och dramaturgiassistent på Royal Court Theatre i London

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare