Nyheter [2002-04-16]

Teatern tar våra liv

Ämnena har varit skilda men frågan den samma. Vill ni berätta för oss om era liv? Under det senaste året har flera teatrar frågat efter publikens berättelser om kärlek, ensamhet och drömmar.    – Teatern måste hitta sin väg i konkurrensen med andra medier. Och teaterns styrka är det personliga tilltalet, säger Hasse Carlsson, dramaturg och textförfattare på Folkteatern i Göteborg.

Folkteatern i Göteborgs föreställning Elden är lös är en kollageföreställning och ett försök att berätta om vad som får människor i dagens Sverige att engagera sig.
   Föreställningen är den andra av tre som handlar om drivkraft. Första föreställningen hette Nu är det bra Under repetitionsarbetet bjöd teatern in publiken till öppna repetitioner. Varje tillfälle hade ett tema som till exempel kärlek, solidaritet eller drömmar.
   – Efteråt uppmanade vi folk att skriva om sina egna erfarenheter, säger Hasse Carlsson.
   Texterna användes som inspiration till Nu är det bra.   

Bad om folks drömmar
Inför den här föreställningen har ensemblen fyllt på förrådet av intryck genom att söka upp människor på pantbanker och sjukhus och frågat om deras drömmar, syn på kärlek, solidaritet och små och stora uppror.
   – Teaterns styrka är den lokala förankringen. Det går att sitta i publiken, se en skådespelare och tänka att man känner personen på scen lite. Eftersom han eller hon varit på ens arbetsplats och druckit kaffe, säger Hasse Carlsson.
   Han tror att det personliga tilltalet är teaterns styrka i det allmänna mediebruset, men påpekar att arbetssättet inte är nytt för Folkan. Teatern ägs av sin publik och har alltid jobbat nära sina ägare. I början av 80-talet hade Folkan en av sina största succéer någonsin med En varvsdröm. Föreställningen gjordes i samarbete med varvsarbetare i Göteborg. Drygt 60 personer var engagerade i uppsättningen. På den tiden hette Folkteaterns konstnärlige ledare Lennart Hjulström, idag leds det konstnärliga arbetet av sonen Niklas Hjulström.
   Gugge Sandström är teaterchef och leder det administrativa arbetet:
   – Niklas Hjulström har en käpphäst, och det är att man ska be om hjälp i sitt kreativa arbete, säger han.
   Idag jobbar Folkteatern för att hitta nya kontaktytor med sin publik.

400 skrev brev till Stadsteatern
Även Göteborgs stadsteater har aktivt sökt efter publikens erfarenheter. Förra året bad man publiken att skicka in sina berättelser om ensamhet. 400 brev kom till teatern och resultatet blev Ensamt som hade premiär i början av mars 2002.
   – När jag fick de första texterna satt jag hemma vid köksbordet och grät. Hela processen med den här föreställningen är väldigt gripande. Att någon i Göteborg har upplevt precis det som gestaltas på scen, säger Kia Berglund, regissör.
   I vår har Stockholms stadsteater valt att arbeta på ett liknande sätt. Stadsteaterns ensemble Långa Näsan har vänt sig till unga i Stockholms län och bett dem skriva ner sina tankar om kärlek och hat. Till och med 19 april kan den som är mellan 16 och 19 år skicka in sin berättelse. Teatern hoppas på dramatiska berättelser som går att omvandla till ett manus.
   Trenden med att be om publikens historia går också att spåra till förorten. Förra säsongen spelade Angereds nya teater i Göteborg Hammarkullen. Föreställningen handlade om stadsdelens historia, från att miljonprogrammets bostäder byggdes fram till idag. Manus skrevs efter ett stort researcharbete bland Angereds invånare.

Anna Werner

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare