Reykjavik Art Festival ger en glimt av isländsk scenkonst. På nationalscenen är det Pinterseminarium och premiär på Pinters Celebration. Folk säger att de senaste pjäserna från London kommer till Reykjavik innan de når Stockholm. Att döma av festivalprogrammet finns det genuint isländska någon annanstans, mer bestämt i Borgarnes åtta mil från Reykjavik.
Jag hamnar på invigningen av Islands nybyggarcentrum. Där spelas berättarteater med tema ur isländska sagor. Föreställningen heter Mr Skallagrimsson och huvudperson är 900-talspoeten och krigaren Egil Skallagrimsson som ju bodde just i Borgarnes. Monologen är skriven av skådespelaren själv, Benedikt Erlingsson, och för regin står svensken Peter Engkvist. Närvarokänslan är påtaglig och de som förstår språket har roligt. Egils våldsamma äventyr berättas ur ett samtidsperspektiv vilket skapar en absurd känsla.
Gästspel på Teater Pero
Redan 1996 satte Peter Engkvist upp Gunnlaug Ormstungas saga.
– Islänningarna själva trodde inte på projektet men det blev succé och föreställningen visades på tv, i den privata kanalen, säger Peter Engkvist.
Han berättar för övrigt att Mr Skallagrimsson kommer till Stockholm och Teater Pero i höst.
Producenter för nybyggarcentret är Kjartan Ragnarsson och Sigridur Gudmundsdottir. Det sägs att Kjartan Ragnarsson är en av Islands mest intressanta regissörer. Frågan varför en sådan person ägnar sig åt att skapa turistattraktioner får dock undvikande svar.
Men en attraktion är det. En berättarröst ledsagar besökaren genom de visualiserade sagorna och första gången har Island fått en plats där berättelserna gestaltas. Tidigare visualisering har mest bestått i att någon pekat på ett stenröse här eller där.
Dietrich & Coppola
På det efterföljandet minglet träffar jag en kvinnlig skådespelare som inte är alltför imponerad av inhemsk dramatik. Hon berättar att det finns få roller för kvinnor över 40. Själv har hon gått över till att jobba som terapeut.
Sista kvällen: We are all Marlene Dietrich FOR med Islands danskompani. Till dånande rockmusik framför de sex dansarna en uppgörelse med konsten, krigen och USA:s militära närvaro på Island. En shaman i päls uppmanar ihärdigt på engelska publiken att föreställa sig en värld i fred. I bakgrunden ett accelererande våld, exploaterade kvinnor, marscherande soldater och projektioner ur Apocalypse now.
Webb till sagan
http://www.landnam.is/
http://harpa.blogg.is/2006-05-11 (Blogg om Mr Skallagrimsson för dig som kan Isländska)
Loading ...
