Teatr Weimar: Persefone

Christina Ouzounidis tar avstamp i den grekiska myten om Persefone – Zeus’ och Demeters vackra dotter som förs bort av Hades och tvingas tillbringa en del av året i dödsriket men får vistas den andra delen ovan jord. Att leva med en dubbel identitet och dubbelt ursprung är inget ovanligt i Sverige idag. Den unga kvinnan som pjäsen kretsar kring har sina fötter i olika världar. Men vi får inte möta henne. Istället är det andras uppfattningar och åsikter om henne vi får ta del av. Föräldrar, vänner och klasskamrater ger alla sin version och de olika åsikterna om den unga kvinnan går isär. Vem var hon? Går det verkligen att låta någon annan formulera en identitet?
   Rollerna spelas av Christer Strandberg och Nina Hoppe, som nära och skickligt behärskar texten. Båda två har en förmåga att tänja lite åt humorn.
   Ouzounidis leker med språket, precis som i sin förra pjäs Verbet Tala. Speciellt med människans förmåga att upprepa meningar och ord så att de till slut minskar i trovärdighet. Men språket i dialogen blir i sin vardaglighet ändå rytmiskt och poetiskt.