Stockholm = Indien
Blickar man ut över danshösten 2010 inser man rätt snabbt att åtminstone Stockholm denna höst stavas I-n-d-i-e-n. Kulturhuset, Södra Teatern, Dansens Hus, Bollywoodbio/Bio Rio, Etnografiska museet, Galleri Kontrast och Söderbokhandeln har alla gått samman för att undersöka ”landet som superaccelererar in i framtiden, där sitarer bor granne med it”.
En av höjdpunkterna i detta utgörs av Nrityagram Dance Ensemble. Utöver att vara internationellt framgångsrikt är Nrityagram ett holistiskt inriktat danskollektiv vars syfte är att utveckla den klassiska indiska dansen – och de som dansar – i enlighet med gurukultraditionen.
I den här videon får man veta mer om det fascinerande projektet. (Och en förberedelse i form av indisk dans ur ett brittisk-asiatiskt perspektiv med Shobana Jeyasingh Dance Company kunde nyligen ses på Dansens Hus.)
TIPS: Läs mer om Indientemat på Kulturhusets webbplats
24 gånger 7 = ny dansscen
Från öst till väst, till Göteborg – där den alltid lika innovativa koreografen Gun Lund i slutet av månaden inviger den splitternya scenen 3:e våningen. Det bådar gott inför danshösten att E=mc2 Danskonst och 24kvadrat får större plats, och i de nya lokalerna kommer både gamla och nya verk, gästspel och kringverksamheter att kunna få plats.
TIPS: Läs Nummers intervju med Gun Lund om arbetet med den nya scenen
Surfvågor + hundar = performance
Den som suktar efter performance behöver inte sitta och sukta längre denna höst. På performancestudion Weld kommer vi till exempel kunna se den ständigt lika underfundige Mårten Spångberg som tillsammans med Krõõt Juurak har genomfört en inre resa i ett kök i syfte att uppnå den Totala Upplevelsen. Resultatet blev Ride the wave dude vilket för den som undrar är vad surfare hojtar till varandra när de har upptäckt Vågen. Sidney Leoni fokuserar däremot på sin publik, som han i Undertone exponerar för ohörbara stimuleringar, också det på Weld.
På C/o Stockholms stadsteater skildrar Philippe Quesne med sin L’Effet de Serge en man med en udda söndagshobby och Dead dogs don’t bark av Companhia do Chapitô presenteras med orden: ”Och döda människor dansar inte – eller?”, så jag tar nog med mig en flaska True Blood för säkerhets skull (blodet som vampyrerna dricker i tv-serien med samma namn).
”Ikväll” = folklig danskultur?
Ordet ”ikväll” skulle kunna sammanfatta mycket av det som får folk att dras till dansbanor – drömmar och förhoppningar om den perfekta partnern eller de perfekta stegen. Fotografen Elis Hoffmans utställning Tonight på Dansmuseet skildrar denna livskraftiga och vildvuxna kulturyttring. Se, minns, och dröm!
Barnvagn + ballerinor = tåspetshöst
Tåspetsaficionados får sitt lystmäte denna höst med biofilmer som De röda skorna och Maos last dancer.
Föredrar man livedans kan man boka in sig på Kungliga Balettens klassiker Svansjön och Manon. Och har man en barnvagn i släptåg behöver man inte känna sig obekväm om man går på lunchbaletten Barnvagnsballerinor – från välling till tåspets.
Dorte + Charlotta + Kenneth = normbrytarturné
Runt om i Sverige fortsätter Dorte Olesen sin dekonstruktion av de konventioner som styr våra liv med föreställningen Orena tankar. I Pas des deux sans toi avtäcker Charlotta Öfverholm den (nästan) tabubelagda sköra sidan av kvinnligheten – längtan till mannen. Bryter mot väl inarbetade könsnormer, om än på ett mer lågmält sätt, gör också Kenneth Kvarnström genom verket XPZD.
Och så slutligen två utrop: Utopi! Festival!
Utopi, äntligen, får jag lust att säga eftersom den verkar bli allt mer sällsynt. Kanske trivs den inte bland pimpade möbler, platt-tv-apparater och trendiga köksinredningar, vad vet jag. Vad jag vet är att Petter Jacobsson och Tom Caley inte låter sig nedslås utan strävar på i sin alldeles egna lilla strömfåra. I höst visar de The nearest nearness, som presenteras som första delen i en trilogi vars syfte är att utforska det utopiska medvetandet.
Året ska sluta med festivitas och varför inte röja loss med två festivaler. Shoot på Moderna Dansteatern är dansfilmsfestivalen som är inne på tredje året. Och en ny het dansfestival, Ice Hot, på Dansens Hus, Moderna Dansteatern och Stockholms stadsteater, avslutar såväl året som mitt subjektiva svep genom den svenska danshösten.
FAKTA/DATUM
1–31 oktober: Tonight, Elis Hoffman, Dansmuseet
oktober–december: Maos last dancer, SF Bio
9–23 oktober: Svansjön, Kungliga Operan
12–14 oktober: Barnvagnsballerinor, Kungliga Operan
12 oktober–17 november, samt 24–28 november: Orena tankar, Dorte Olesen, Dansens Hus, Moderna Dansteatern
14, 18 oktober: De röda skorna, Cinemateket
15–17 oktober: Ride the wave dude, Mårten Spångberg och Krõõt Juurak, Weld
17–19 oktober: Pas des deux sans toi, Charlotta Öfverholm, turné
22–23 oktober: L’Effet de Serge, Philippe Quesne, C/o Stockholms stadsteater
23 oktober: invigning av 3:e våningen, Göteborg
26–31 oktober: XPZD, Kenneth Kvarnström, turné
5–6 november: Undertone, Sidney Leoni, Weld
5 november–3 december: Manon, Kungliga Operan
11–14 november: Shoot, Moderna Dansteatern
13 november: Nrityagram Dance Ensemble, Södra Teatern
18–21 november: The nearest nearness, Petter Jacobsson och Tom Caley, Moderna Dansteatern
27–28 november: Dead dogs don’t bark, Companhia do Chapitô, C/o Stockholms stadsteater
2–4 december: Ice Hot, Dansens Hus, Moderna Dansteatern och Stockholms stadsteater
Loading ...
