För dig som råkar känna dig matt av både naturalistiska klassiker på storteatrarna och postdramatiska teaterexperiment på indiescenerna kan Anne Franks dagbok kanske vara ett välkommet litet mellanspel, av helt annan och liksom lugnande karaktär. Särskilt om du som jag älskar högläsning.
Jonna Nordenskiölds uppsättning har fått etiketten ”scenisk läsning”. Med betoning på scenisk skulle jag vilja påstå – det här är ingen vanlig manusreading, utan en med lätt hand dramatiserad och stillsamt regisserad (Nordenskiöld igen), fiffigt scenograferad (Peter Holm) och på sätt och vis koreograferad högläsning.
Polly Kisch förkroppsligar tonåringen Annes förnumstiga och drömska dagliga anteckningar: ”Den 12 juni 1942 …” läser hon medan hon skriver det på en sida i den jättestora dagbok som närmast utgör själva scenrummet. Som en bild av hur dagboken för verklighetens Anne blev ett eget rum. En frizon i den instängda lilla värld där familjemedlemmarna, gömda undan tyskockupationen av Holland, trampade varandra på tårna och nerverna. För att till sist avslöjas och sugas in i förintelsemaskineriet.
Kisch rör sig lätt och lekfullt mellan olika tilltal och positioner. Nog har hon tagit med sig lite av Tommy & Annika-storögdhet från Pippi Långstrump – världens starkaste! på samma teater. Hennes Anne är redig och stolt, fnissig, lillgammalt allvarlig och tonårspassionerad.
Strategin verkar vara att genom att enkelt dra in oss i det vardagliga – mamma, syrran, bråk, spenat och kålrabbi, flörtande – ska vi kunna öppna oss för det fruktansvärda som väntar. Men det vassa blir alltför flanellgulligt inbäddat för att kunna skära. Det som nu får starkast effekt i salongsatmosfären är när skolungdomarna omkring mig vrider sig av genans och fniss när Anne berättar att hon längtar efter sin första mens – går det att få tag på dambindor under kriget? – och att hon har kysst Peter.
Å anda sidan kan man alltså anta att för skolklasserna, som även erbjuds filmvisning och värderingsövningar om mänskliga rättigheter efteråt, är pjäsen en helt klart annorlunda och intressant historielektion.
Loading ...
