I ett drygt halvår pågår jubileumsfestligheterna, som inleds den 1 maj. I vanliga fall brukar Teater Albatross, gruppen som skapade Tokalynga Teaterakademi och har den som sin bas, göra i snitt en ny föreställning om året. Föreställningar som sedan finns kvar på repertoaren i många år.
Varför plötsligt denna extravagans, Robert Jakobsson?
– Jag tänkte att nu har jag hållit på med detta i tjugo år, varför inte anordna en massa roliga seminarier. Men alltsammans har blivit mycket större än vi tänkte från början.
Det är världsberömdheter ni ska ta hit, Odin Teatret från Danmark och Teater Åttonde Dagen från Polen. Hur har en liten fattig frigrupp med en fristående teaterakademi långt ute på Hallands landsbygd råd med det?
– Vi har sökt pengar från finansiärer vi inte brukar söka från. Nordisk kulturfond exempelvis, Konstnärsnämnden och Svenska institutet. Sedan har också Region Halland varit generösa, och vi samarbetar med Amatörteatrarnas Riksförbund.
Finns det något genomgående tema i seminarierna och festivalerna?
– Ja, de är väl en reflexion av vår historia, och ett fördjupningsarbete. En fortbildning både för publiken och oss. Första gången jag över huvud taget blev intresserad av teater var när jag av en ren slump såg en av Jerzy Grotowskis föreställningar 1970. Jag viste inte ens vem Grotowski var. Där har du det polska inslaget.
Kroppens teater?
– Jag kallar det hellre poetisk teater. Vårt sätt att spela teater är en kombination av fysisk teater, berättande och poesi.
Och sedan har ni ett judiskt kulturseminarium. Ni har ju ägnat er åt att spegla östjudendomens historia och Förintelsen i många pjäser. Men numera handlar det mest om Afrika.
– Också på grund av en ren slump från början. Vi var inbjudna att spela i Kamerun, och blev väldigt väl mottagna. Det var en stark upplevelse och jag blev så fascinerad av landet.
I september kommer kongolesiska och kamerunska teatergrupper till Tokalynga, men ni ska också ha premiär på tredje delen i er egen Afrikatrilogi.
– Ja, om vi hinner bli klara. Men våra föreställningar blir aldrig riktigt klara. De är ständigt works in progress. Jag tycker det är tråkigt att kulturjournalistiken har blivit så nyhetsfixerad på senare tid. För oss är inte premiären på ett nytt verk det viktiga, allting är en långsiktig arbetsprocess. André Gregory har sagt att tiden är den bästa regissören, och så tänker ju också Eugenio Barba och Odin Teatret, med sin antropologiska teater. Att låta en föreställning växa fram är ett forskningsarbete som inte tar slut i och med premiären. Man måste leva med materialet lång tid.
Grotowski och Tadeusz Kantor tänkte väl också så. Och nu kommer legendariska Teater Åttonde Dagen hit och spelar i Ullareds bygdegård, ett stenkast från GeKås billighetsvaruhus. Det är så man måste nypa sig i armen för att tro att det är sant.
– Ja, det ska bli spännande att se hur det polska teaterlivet utvecklats. Man glömmer lätt att Grotowski och Kantor var marginaliserade rebeller också i Polen, och att den psykologiska realismen dominerar även där.
Hur ser framtiden ut, efter en sådan här jättesatsning?
– Vi kommer att erbjuda kommuner och skolor ett paket bestående av vår Afrikatrilogi, samt Bo Harringers film om vår föreställning Eldshjulet.
Tillbaka till Albatross teatervardag, med andra ord.
– Just precis.
LÄNKAR
Teater Albatross.
Mer om Tokalynga Teaterakademi och hela programmet för jubileumsfirandet.
Nummers recensioner av den Bortom havet, den första i Teater Albatross Afrikatrilogi, och den andra, Mary Kingsley.
Odin Teatret.
Teatr Ósmego Dnia (Teater Åttonde Dagen).
Loading ...
