Toppentjejer

Vad handlar pjäsen om egentligen?
   – Den handlar om Marlene som blivit vd på arbetsförmedlingen Top Girls, och som är en rätt obehaglig figur. Hon trampar på många människor för att klättra. Själv tycker hon att hon är en feministisk pionjär, men hennes syster Joyce, som har fyra olika städjobb, håller fast vid mera solidariska ideal. Våra sympatier hamnar hos Joyce.

Varför har ni valt att spela den?
   – Vi är allesammans födda runt 1987 och har inte som vuxna upplevt ekonomisk kris och borgerlig regering. Det finns paralleller mellan Margaret Thatchers England – Caryl Churchill skrev ju pjäsen i början av 1980-talet – och dagens Sverige.

Men ni har också gjort en ganska fri tolkning?
   – Ja, Churchill vill visa det storslagna i den feministiska historien. I en drömscen samtalar Marlene med flera historiska figurer, som den kvinnliga påven Johanna exempelvis, och hon skryter om vilka framgångar hon har nått. Vi vill också peka på alla offer som har krävts. Marlene är en ganska vidrig person, så man kan tolka hennes streberkaraktär som ett sätt att fråga ”vad är det för mening med kvinnlig frigörelse när man får fram en Thatcherfigur?”. Vi vill inte förmedla någon hjältefeminism, vi tycker att kvinnorörelsen så ofta är så tillrättalagd, politiskt korrekt och tråkig.

Vilka är Bataljonen?
   – Vi gick alla i samma avgångsklass på Katrinebergs Folkhögskolas teaterlinje, och kände att vi ville fortsätta jobba tillsammans. Dessutom var vi rätt trötta på Katrinebergs Stanislavskijinriktning, vi ville inte gå med ”Metoden” som ett moln kring huvudet hela tiden.

Top Girls är väl ganska formmässigt avancerad?
   – Jo, det är parallella dialoger som pågår simultant. Men samtidigt är den ganska diskbänksrealistisk efter den inledande drömsekvensen, och Marlene genomgår inte direkt någon förvandling. Vi måste påminna oss om att vi vill ta bort den fjärde väggen och involvera publiken i spelsituationen. Därför har vi lagt till rätt mycket egen text. Vi komplicerar pjäsens påståenden, och ifrågasätter om det alltid är rätt att offra familjen för att göra karriär.

Varför kallar ni er Bataljonen?
   – Egentligen är det ju mycket inom teatern som påminner om det militära, hierarkisk toppstyrning och starka ledarfigurer som ger order. Vi gör allting själva, regi, scenografi och så vidare, alla är både skådespelare och produktionsteam, så vi är allesammans fotsoldater. Vi diskuterar fram vår vision av föreställningen gemensamt.

Låter som gammal fin gruppteatertradition. Har ni fler produktioner på gång?
   – Ja, Top Girls ingår i ett planerat tema om könsroller, där vi också tänker sätta upp Extremities av William Mastrosimone, som handlar om ett våldtäktsoffers raseri mot sin förövare, och Yukio Mishimas Markisinnan de Sade. Dessutom en barnpjäs som jag håller på att skriva just nu. Det blir en musikalisk föreställning som utspelar sig bland grodor. Sedan kommer vi också att ha performances och workshops i anknytning till pjäserna.

FAKTA
Bataljonen spelar sex föreställningar av Top Girls på Hagateatern i Göteborg med premiär fredag 6 februari.