Sångerskan Tosca och hennes pojkvän Cavaradossi hjälper en förrymd politisk fånge att gömma sig undan den hemliga polisen. Polischefen Scarpia torterar Cavaradossi för att få veta gömstället. Tosca måste välja mellan att se sin pojkvän dö eller att ha sex med den perverse polischefen.
Svenska Operan kallar sin Tosca för ”en politisk thriller” och har bytt de guldbroderade empireklänningarna mot utsvängda jeans. Polischefens slott är här ”kamrat Scarpias” nedgångna kontor med plastpersienner. Tidsbytet fungerar förvånansvärt bra och lyfter fram den politiska aspekten i operan.
Samtidigt finns något ängsligt i föreställningen, som inte bara kan skyllas på den hemliga polisens närvaro. Sångarna bottnar inte riktigt i sina roller. Flera av solisterna bjuder på vackra höjdtoner, men jag hade hellre hört mer av musikalisk innerlighet istället för försök till bravursång.
Desto tryggare framstår orkestern. Den överraskar både genom sin storlek på hela 30 musiker och med sin musikaliska säkerhet. Klangen är flödande och jämn, med elegant profilerade soloinsatser. Tyvärr sitter musiker och dirigent dolda bakom ett skynke, jag hade gärna sett dem.
Det gamla kyrkorummet i Norrköpings hörsal syns inte heller, trots att första akten utspelar sig just i en kyrka. Istället trängs föreställningen ihop i mitten mellan små och något svajiga kulisser. En mer raffinerad ljussättning hade kanske kunnat lyfta det hela, men som det nu är saknas teatermagin.
En god orkester och en god idé räcker inte hela vägen fram.
Ditte Hammar
Se och hör smakprov från Tosca i Svenska Operans trailer
Loading ...
